Publicerad:
Uppdaterad:

Willie Nelson håller fortsatt god form

Av: Håkan Steen

Publicerad:
Uppdaterad:
Willie Nelson och hans näst intill lika legendariska gitarr Trigger.
Foto: Pamela Springsteen
Willie Nelson och hans näst intill lika legendariska gitarr Trigger.

ALBUM På sitt sjuttionde album glöder countrylegendaren som försvinnande få 87-åringar.


Willie Nelson
First rose of spring
Legacy/Sony


COUNTRY När Toby Keith härom året blev ombedd att skriva en låt till Clint Eastwoods film ”The mule” undrade countrystjärnan hur den då 88-årige regissören och skådespelaren fick energi att fortsätta.

”I just get up every morning and go out. And I don’t let the old man in”, svarade Eastwood, varvid Keith omedelbart förstod både vad låten skulle heta och handla om.

”Don’t let the old man in” finns passande nog med även på den här plattan, för Willie Nelson skulle kunna ha skrivit den om sig själv.

”First rose of spring” är hisnande nog hans sjuttionde album sedan debuten 1962. Där dagens unga stjärnor lägger upp noggranna strategier för varje singelsläpp fortsätter 87-åringen bara att spela in och göra konserter som han alltid har gjort.

Hälsan har satt stopp för en del turnerande på senare år – efter att ha drabbats av andningssvårigheter berättade gräsrökningens kanske främste poster boy nyligen att han har tvingats fimpa för gott – men att sluta spela finns inte på kartan. För det är ju så han håller den gamle mannen ute.

Än mer remarkabelt är att senare års album har hållit så hög klass. 2017 års ”God’s problem child” står rent av ut som en liten höjdpunkt i Texas-legendarens klassikerstinna diskografi.

På en del skivor märks det att det har gått undan i studion och alla idéer är sannerligen inte omistliga. Men även när Nelson spelar reggae eller tolkar Frank Sinatra blir det alltid intressant. Och det finns nästan alltid guldkorn att vaska fram.

Titellåten här, ett intimt litet mästerverk om en lång och allt annat än spikrak relation, födde till exempel stora förväntningar när den dök upp i våras. Och även om inte hela plattan håller den klassen är det god lyssning rakt igenom med lyhörd produktion av Nashville-veteranen Buddy Cannon. Och det kan förstås vara inbillning men jag tycker mig även höra lite ny kraft och lyster i den nu rökfria rösten.

Om den oundvikliga döden har gått att tolka som ett tema på de senaste albumen är tonen aningen ljusare här, inte minst i fina Chris Stapleton-balladen ”Our song”.

Den evigt engagerade outlaw-sångaren kan förstås heller inte låta bli att säga något om läget i hemlandet. Med Nelsons unika leverans blir Billy Joe Shavers nästan 40 år gamla ”We are the cowboys” en brännande aktuell kommentar om att aldrig sluta slåss mot intolerans och fördomar.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


Publicerad:

LÄS VIDARE

Publicerad: