The Drums måste upplevas på scen
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-08-16
Sommarens charmigaste konsert kom före årets första jordgubbe.
Var du inte där?
Lugn, om du snällt äter din gröt kommer The Drums till Sverige i jul.
Den amerikanska poporkestern fick en blygsam speltid på helgens Way Out West. Klockan halv två – på dagen. Mycket talar för att du då hade 1) betongkeps 2) fullt upp med att smälta intrycken av Paul Wellers skor.
Jag var inte där alls. Men jag var i Köpenhamn och juni var blott två dagar ung när jag promenerade dåliga gatan Istedgade fram mot den danska designdrömmen Lilla Vega. The Drums debut skulle släppas först en vecka senare och den försiktigt entusiastiska publiken hade på sin höjd hört sångerna från ep:n ”Summertime!”.
Jag har ju redan slagit på den stora trumman. Delat ut fler plus än vad som borde vara rimligt för några snedluggar från Florida. Men vissa band måste helt enkelt upplevas på scen. En The Drums-show är en energisk och visuell sensation. Sångaren Jonathan Pierce gestikulerande en blandning mellan Bruce Springsteens ”Dancing in the dark”-dans och Ian Curtis sista dödsryckningar.
Tamburinisten Jacob Grahams djärva piruetter påminner om Happy Mondays Bez på en bädd av glödande grillkol. Konsertupplevelsen kan bäst beskrivas med den gamla parollen ”popstjärnor på gränsen till nervsammanbrott”.
Någonting som bekräftas när jag efter det sista extranumret får en pratstund med frontmannen Jonathan, nedan kallad Jonny. Han förklarar att han fruktar varje sekund på scenen, men att han ändå känner att showbiz-plikten kallar.
”Idén med effektsökeri har gått förlorad i dagens popmusik”, säger Jonny. Han berättar att bandet turnerat varje dag – i ett år. Medlemmarna orkar inte ens lyfta en öl i logen längre. Jonny har slutat med droger. Jonny har slutat med alkohol. Jonny har till och med slutat med kaffe.
Så mycket hinner vi prata innan bandets kvinnliga turnéledare, i strikt hår och tjockbågade glasögon, prompt proklamerar läggdags.
Den 12 december intar The Drums Debaser Slussen i Stockholm. Då har de turnerat varje dag i ett och ett halvt år. Låt oss hoppas att de fortfarande klamrar sig fast vid sitt aldrig sinande nervsammanbrott till show.