2002 var Marits år

Årets svenska kvinnliga artist

Ibland handlar det bara

om en enda låt.

En låt som sätter fingret på något som inte går att beskriva eller sammanfatta.

Av alla kvinnliga artister som släppte skivor i år var det egentligen bara Marit Bergman som gav oss en sån popdröm: ”This is the year” – det första spåret på debutskivan ”3.00 A.M. serenades”.

I ”This is the year” har Marit skrivit en personlig och egen motsvarighet till Mink DeVilles "This must be the night" , eller någon av de dramer Popsicle och Håkan Hellström släppt genom åren.

Hon uttrycker i alla fall samma känslor. Samma bitterljuva laddning av triumf och osäker desperation. Samma okonstlade och romantiska förhoppning om något annat och större.

”This is the year” innehåller en oemotståndlig friktion mellan vemod och eufori. När Marit Bergman förlorar sig bland blåset, gitarrerna, melodierna, fyrverkerierna och snöflingorna krymper och bleknar hennes konkurrenter om årets Rockbjörn.

Men Marits slamriga indiepop

har förmodligen inte nått ut tillräckligt vitt och brett för att ha någon chans.

Rockbjörnen kan i stället gå till namn som den talangfulla souldebutanten Awa Manneh, Paola och en viss dam som heter Carola.

Och det är mycket möjligt att Robyn tar hem alltihop, även om det känns som att hennes senaste skiva ”Don’t stop the music” säljer på gamla meriter. I min lilla värld vinner ändå Marit Bergman.

År 2002 gjorde hon

trots allt ut ett utmärkt album, med en av få låtar som jag tänker kräva att få höra under de dystra timmarna efter tolvslaget på nyårsafton.

Tidigare vinnare: Årets svenska kvinnliga artist:

Kanske Mando Diao men hellre The Embassy

Årets nykomling

Tidigare vinnare: Årets nykomling

Rockbjörnen håller på att vakna ur sitt ide. Här presenterar Puls Markus Larsson sina favoriter i kategorierna årets svenska kvinnliga artist och årets nykomling. Men det är du som väljer vem som får krama björn på Cirkus i januari.

Markus Larsson