Hittarna faller med basisten
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-19
Chicago behöver Cetera
Jag trodde aldrig jag skulle skriva det här, men jag saknar Peter Cetera.
Det tog tid innan jag lärde mig uppskatta Chicago över huvud taget. Jag växte upp med hårdrock och indierock och Chicago var för mig bandet med de smöriga kärleksballderna och den skickliga funkrocken som Toto-töntarna på musiklinjen gillade.
En rad bra låtar
Men man blir äldre, mer vidsynt, och börjar se värden både i pop med välarrangerat blås och texter om hur fantastisk och ömtålig kärleken kan vara.
I all sin präktiga icke-hipphet har Chicago de facto fått ihop en rad genuint bra poplåtar under sin 40-åriga karriär.
Septetten spelar en generös mängd av dem i kväll, och när pianisten Bill Champlin eller keyboardisten Robert Lamm får ta hand om sången är det ofta hur trevligt som helst.
Okarismatisk
Problemet är att många av de allra bästa låtarna hade den sedan länge avhoppade Cetera på sång, och de sjungs numera av basisten Jason Scheff.
Han wailar plågat, grimaserar och åmar sig, och kan vara den minst karismatiske sångare jag sett i ett etablerat band.
På grund av honom faller hittarna som ”If you leave me now” och ”Hard to say I’m sorry” platt och trots att jag på ett sätt vill kan jag omöjligen belöna det här med mer än två plus.