– Ingenting med ångest är kreativt
Publicerad 2011-08-26
Deportees sångare Peder Stenberg om den svåra tiden som ledde till den nya skivan
Deras senaste album höjdes till skyarna.
Men för Deportees-sångaren Peder Stenberg tog livet en annan vändning.
– Jag har mått jättedåligt under en lång period.
”Bra musik står alltid i relation till vad som händer i människors liv.”
Det är med de orden Peder Stenberg själv leder oss in på ämnet.
Det är den första dagspressintervjun Deportees gör inför sitt kommande album och hela bandet har samlats i Moderna museets restaurang i Stockholm.
I drygt tjugo minuter har vi diskuterat pop-kvartettens senaste två år.
Naiviteten är borta
Att 2009 års ”Under the pavement – the beach” markerade en revansch i deras historia.
Att de gick från att har varit bandet som kickades av sitt skivbolag till att bli bandet som hyllades av en i stort sett unison kritikerkår.
Men när frågorna kommer till nuet, till vad som har format den kommande skivan ”Islands and shores”, träder en annan bild av Deportees senaste tid fram.
– Trots att det inte borde ha varit så har jag mått jättedåligt under en lång period. Och jag tror att det hörs. Någon sorts naivitet är borta i och med den här plattan, säger Peder Stenberg.
Han är klädd i blå tröja och svarta jeans. På bordet framför honom står en kaffekopp.
Den tunga perioden började redan innan Peder och hans bandkamrater skördade framgångar med sitt hyllade tredje album.
”Sämst att må dåligt”
Exakt vad det var som utlöste de mörka känslorna har den 33-årige sångaren svårt att precisera, men ordet ångest är återkommande.
Likaså att det handlar om ett uppvaknande.
– Tidigare har jag nästan romantiserat dåligt mående. Jag har slängt mig med ångestbegrepp, tyckt att jag haft lite ångest och att det har varit lite kreativt. Men det finns ingenting kreativt med ångest. Det är ju bara sämst att må dåligt. Jag ville inte göra någonting. Jag satt bara och trodde att jag skulle få hjärtinfarkt hela tiden.
Bandets succé tycks också ha fungerat som en trigger.
– Det kunde bli som en ångest över ångesten. Jag kunde känna: ”Varför är jag inte peppad och tacksam? Vi har ju utsålda gig, folk sjunger med i texterna och de ger oss höga siffror i tidningarna”, säger Peder Stenberg.
Efter att ha prövat både beteende- och psykodynamisk terapi mår han i dag bättre.
En ljusare plats
Eller som han, med visst komiskt eftertryck, uttrycker sig:
– Jag befinner mig på en betydligt ljusare plats.
– Jag vet faktiskt inte vad det är jag mått dåligt över. Men det var nog något övergripande med min person.
Erfarenheten har påverkat honom på ett personligt, men också ett konstnärligt plan som han tror kommer höras i Deportees musik.
Politiska visioner
Samtidigt poängterar han att det inte handlar om ”någon depressiv självmordsplatta”.
– Låtarna går fortfarande oftast i dur, och det finns fortfarande kvar både politiska visioner och en hoppfullhet. Men när jag började skriva texter var det verkligen bara: ”Hej, jag har panikångest”, ”Hej, det är så synd om mig.” Men som tur var släppte vi inte skivan då, haha.
– I stället har jag kopplat texterna till något kollektivt. Jag har funderat på en strukturell dimension av ångest och vad det egentligen handlar om när folk mår dåligt. Jag vill att det ska handla om något större.
Vad fansen tycker återstår att se.
Det första smakprovet från Deportees kommande album offentliggjordes i onsdags i form av singeln ”Islands and shores”. Skivan släpps senare i oktober.
Vill vara allt för fansen
Medlemmarna talar om en platta där klassiska Deportees-element som akustiska gitarrer och pianon ofta fått stryka på foten för en rymligare ljudbild.
Peder Stenberg talar också varmt om att bandet under den senaste tiden fått ett nytt ökat självförtroende.
– Jag har alltid velat att Deportees ska vara ett band som är allt för någon. Ett band att festa, dricka höst-te, tänka, men också att ha sex till. Ett band att leva för. Och jag undrar om vi har varit det förrän i och med den här skivan.
– Den extra dimension som har kommit genom att se vad livet kan göra med människor kan nog vara den sista pusselbiten.
– Jag tror att den behövdes.