Taggigt och trist

Per Magnusson

till Interpol

helskärm

Vi har ju pratat om det här. Så sent som i samband med The Nationals Sverigebesök i förra veckan satt jag i krissamtal om hur det går när vi tillåter amerikanska män att leva ut sina Joy Division-drömmar i motljus.

Precis som The National försöker Interpol förgäves frambringa det bottenlösa vemod som bara en mögelkantad uppväxt i ett kommunalt bostadsområde i Manchesters utkanter kan frambringa.

Bankkänsla

Ändå är det svårt att inte imponeras av den, klent uttryckt, konsekventa konserten. Ra-ra-ra-ra-da-da-da-da, låter varje intro.

Välkommen till ännu ett taggtrådsriff!

Det är inte heller så att New York-bandet helt saknar musikaliska poänger. ”The Heinrich Maneuver”, ”The new” och ”Slow hands” är några av dem. Men de levererar sina postpunk-kaskader med samma entusiasm som ditt lokala bankbiträde skriver ut ännu ett kontoutdrag. Det är precis lika underhållande som det låter.