Guld från första tonen till sista
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-13
Slaget om Hultsfred har en vinnare
HULTSFRED. I slaget om Hultsfred finns det bara en vinnare.
Återförenade Rage Against The Machine jobbar hårt fram till sitt avslutande ”fuck you”-anthem och lyckas samtidigt promenera över festivalens andra band och därefter dansa på dess axlar.
Gruppens förra framträdande på festivalen för åtta år sedan är redan en modern klassiker i Smålands hjärta.
Anförda av kvartettens bulldozeråkande rapmetall hoppade publiken så det gav utslag som en mindre jordbävning hos Seismologiska institutet i Uppsala. Det var tryck det.
Folkhavet briserar
Liknande scener utspelar sig inte direkt denna natt, då torsdag redan har hunnit bli fredag, men nog gungar det alltid. Under inledande ”Testify” är det ett sådant studsande att jag tror att mina linser ska hoppa ut. Marken gungar som på en Finlandsfärja.
Att festivalens mest emotsedda band får ett mottagande värdigt kungar är en underdrift. Det känns som att publikhavet fullkomligt briserar på precis rätt ställen under en konsert som i stort sett bara består av guld från första tonen till sista.
Allt är emellertid inte helt fläckfritt. För att vara en akt vars signum är att slunga molotovcocktails mot samhällets jävlighet är Zack De La Rocha fortfarande ytterst passiv mellan låtarna.
”Bombtrack” framförs aningen för långsamt och en girig åskådare som jag tycker att en timme och tjugo minuter är aningen för kort.
Från en annan värld
Men sådana anmärkningar ska ändå tas med en nypa salt, då de knappast stör helhetsintrycket.
Att rytmsektionen Tim Commerford och Brad Wilk agerar tajtare än en ankstjärt är en fröjd att höra.
Och Tom Morellos gitarrspel är från en annan värld.
Då är det inte så konstigt att man står där och hoppar lite på stället och skriker ”fuck you, I won’t do what you tell me”.
Det är faktiskt precis som det ska vara.