Sony missade öppet mål
Alfred Holmgren: Men Playstation 4 kommer förstås bli fantastisk – ändå
Sony säger att de vill skapa ”magiska ögonblick som folk kommer minnas så länge de lever”.
var inte ett av dem.
Jag pausar.
Känner efter.
Slår hjärtat fler slag än för en minut sedan? Håller jag andan? Har jag förlorat kontrollen över käkmuskulaturen?
Det är dagen efter Sonys Playstation 4-utannonsering, och klippen från de första spelen gör sina ärevarv på nätet.
Jag var nära att skriva ”stora utannonsering”. Men det hade varit att gå till överdrift.
Efter den oändligt långa väntan hade man nämligen hoppats att Sony skulle ta i så hårt att Playstation 4-presentatörerna skulle behöva gå runt i blöja på scenen.
Det är viktigt att förstå att utannonseringen av en ny konsol är det heligaste ögonblick som finns i spelvärlden. Det är som om påven skulle kliva upp på en scen och proklamera att han skrivit en ny bibel som alla nu ska börja följa istället för den gamla.
Med den skillnaden att vi den här gången hade läst ut hela i förväg.
Något av det mest spännande med en ny hårdvarulansering i spelvärlden är de dagar, månader, år av spekulationer den oundvikligen föregås av. Men den här gången hade alla rykten en dämpande effekt på entusiasmen: den nya handkontrollen visste vi precis allt om i förväg (inklusive bildbevis), ”Watch dogs” såg vi på E3 i somras, Square Enix Luminous-demo likaså, och ”The witness” var spelbart så tidigt som 2010. Det här gjorde att den visuella käftsmäll som brukar vara den nya hårdvarans höjdpunkt uteblev helt. Det var helt enkelt väldigt svårt att känna sig särskilt knäckt, eller ens lite ledbruten, av det bildmaterial som visades.
Samtidigt uteblev de svar som skulle fylla i luckorna i informationen vi redan hade. Ingen prislapp. Inget specifikt lanseringsdatum (allra minst för Europa). Inte ens en glimt av själva konsolen.
Och med tanke på att Sony haft sex år på sig att ladda kanonerna kändes den första salvan oväntat mild på mer än ett sätt. Speluppställningen var nästan förolämpande svag, helt på grund av att Sonys tyngsta pjäser tydligen hålls tyglade bakom kulisserna fram till E3 – eller ännu längre. Det är svårt att veta vad hur man ska tolka den snygga men otillräckliga ”Driveclub”-teasern efter Evolutions ojämna, om än bitvis briljanta, ”Motorstorm”-serie. ”Killzone: Shadow fall” varvar hisnande stadsvyer med eldstrider som ärligt talat inte hade känts kittlande ens om de visats under Playstation 3-utannonseringen för åtta år sedan. Och även om ”Killzone” är en stor serie så har den misslyckats med att etablera sig som en betydande konkurrent till ”Halo” (på två år har ”Killzone 3” sålt mindre än en tredjedel än vad ”Halo 4” gjort på fyra månader).
Playstation 4 ser inte ut att ta oss till platser där vi inte redan varit.
Men det kommer den förstås göra ändå. När Sony visade upp Playstation 3 för första gången – med förföriska, om än förljugna, förhandstrailers för ”Killzone 2” och ”Motorstorm” – hade ingen kunnat gissa att det skulle bli konsolen som gav oss ”Heavy rain”, ”Uncharted 3” och ”Little big planet”. Och att de missade vad som bara kan betraktas som öppet mål den här gången har exakt noll betydelse i det långa loppet. Några av de mest ambitiösa inslagen – ”share”-funktionen, den gamla ”remote play”-drömmen (som hajpades som en säljpunkt redan för Playstation 3 och den ursprungliga PSP), strömmandet av klassiska spel – kommer vara svåra att bedöma innan de flyttat in i våra vardagsrum.
Låt oss bara hoppas att Sony ger oss lite mer att leva på fram tills dess.