Terminator är – svensk

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-26

Nöjesbladet först i världen att provspela ”Salvation”

Terminator: Salvation

Xbox 360/Playstation 3/PC

Action

När man pratar om det svenska spelundret brukar man nämna succéer som ”Battlefield”. ”The darkness”. ”World in conflict”.

Men minst lika anmärkningsvärt är att Sverige tillhör den extremt lilla skara länder som producerat ett lyckat filmlicensspel – 2004 års ”The chronicles of Riddick”. Starbreeze förstod att nyckeln till att uppnå denna exklusiva status sitter dels i att göra ett bra spel, men även i att kunna ta sig friheter och måla utanför filmförlagans ramar. Att hela tiden ha spelets, snarare än filmens, bästa i åtanke.

Och just nu sitter det 160 personer på Grins kontor i Stockholm och Göteborg och bockar av den där checklistan inför re-

leasen av ”Terminator: Salvation”. Ett spel som Nöjesbladet var först i världen med att provspela.

Följer John Connor

”Salvation” har drillats i den skola av actionspel som ”Gears of war” grundade med sitt taktiska tredjepersonspepprande. Spelet – som är en prequel till filmen med samma namn – följer John Connor genom en värld där Skynets robotar precis hunnit bestämma sig för att förinta mänskligheten.

Och de skojar inte. Spontant känns ”Terminator: Salvation” som att skruva upp ”Halo” till högsta svårighetsgraden. Det låser fast en i trängda situationer mot överlägsna fiender som kräver att man tar skydd och flankar dem om man vill kunna gå vidare till nästa strid, blodig och skärrad. Det gäller att låta synapserna snarare än avtryckarfingret gå varma.

Skjuter i ryggen

Spelet är skräddarsytt för co-op på samma sätt som ”Resident evil 5”, och det märks. Har man ingen andrepilot ser datorn till att ens krigskamrater drar till sig fiendens uppmärksamhet – eller skjuter dem i ryggen när du likt en våghalsig tjurfäktare lockat till dig ett par mekaniska dödsmaskiner. Mellan uppdragen får man då och då utöva lite rälsskjutande, sekvenser som också visar prov på den frenesi som dominerar markstriderna. Även dessa är anpassade för två spelare.

”Halo”-utvecklaren Bungie har alltid sagt att när man väl fått till 30 roliga sekunder är det bara att repetera dem om och om igen för att ett spel ska bli lyckat. Om så är fallet kan Grin redan vara på väg att göra klassiska licensspel som ”Riddick” och ”Goldeneye” sällskap.

Nu återstår bara att se om de där 30 sekunderna fortfarande känns lika omtumlande fem timmar in i spelet.

ANNONS