En revolution

Alfred Holmgren

ACTION Det skulle bli en försiktig revolution. En fridlyst arena för enkla kreativa experiment, max 50 mega­byte, för bråkdelen av vad ett fullprisspel kostar. Xbox Live Arcade marknadsfördes som en trygg hage där ovana spelare kunde nosa på simpla pusselspel och annat som inte kräver att man använder mer än ett par knappar – eller hjärnceller – åt gången.

Ni som sett Lyndon Johnsons ”Daisy”-kampanjfilm från 1964 kan räkna ut vad som hände sedan.

Så fort Microsoft insett att de inte alls lyckats göra en konsol för hela familjen, utan hardcorespelarnas drömmaskin, bulldozrades den digitala butiken för gulliga småspel ner till en domedagszon av svavel­osande action och rigorösa retrospel.

Och här är det till slut: det nedladdningsbara spelet som väger in på en dryg gigabyte och har produktionsvärden och omfång som många fullskaliga titlar skulle drunkna i.
 

”Shadow complex” är inget särskilt svårt spel, men det är hardcore in i ryggmärgen. Till att börja med är det i 2D – samma drag som relegerade ”Castlevania: Symphony of the night” till reabackarna innan det postumt utsågs till ett av spelhistoriens definierande verk. Men det är också just poängen: att hylla den labyrintliknande subgenre som ”Super metroid” och ”Castlevania” fulländade på 90-talet.

Passande nog inleds ”Shadow complex” med att protagonisten Jason Fleming är på upptäcktsfärd i skogen med sin flickvän, när de plötsligt snubblar rakt ner i gapet på ett enormt underjordiskt militärkomplex. Vad som sedan följer är en våldsam jakt på sanning och upprättelse genom varenda skrymsle och vrå som gömmer sig i jättebunkern.

Formatet är som en avgjutning av ”Super metroid”; man kan nästan urskilja Samus Arans fotspår i de vindlande korridorerna. Ingen detalj har lämnats åt slumpen, och inget spel­moment känns heller halvdant – från hur man mjukt och följsamt dirigerar kulsvärmarna till hur minsta dubbelhopp ger precis rätt respons.

Och till skillnad från utgivaren Epics egen ”Gears of war”-serie, som kröner det sopberg av machofantasier som är actiongenren idag, kommer ”Shadow complex” undan med sin lite gulliga rädda prinsessan-story i Tom Clancy-skrud.
 

Trots en tydlig akilleshäl – behövde vi verkligen ett till spel dominerat av fabrikslokaler, datalabb och underjordiska ventilationstrummor? – markerar ”Shadow complex” en ny gryning för digitalt distribuerade spel.

Fast kanske inte av det slag Microsoft hoppats på.