Kör fast i sina egna hjulspår

Alfred Holmgren

helskärm

Här är ett tips om du utlovat världens fetaste uppföljare: se till att den känns som en uppföljare till att börja med. Eller fet.

”Motorstorm” var på många sätt fantastiskt, men den barskrapade featurelistan gav det en lite grov, ofärdig känsla. I efterhand framstår det dock som det bästa det kunde vara just där, just då. En dödsföraktande offroadracer som gick i raketfart genom skyhöga kanjoner, kantiga klippformationer och leriga flodbäddar – och rakt in på bästsäljarlistorna. Den komprimerade utvecklingstiden ledde till ett sammanbitet spel som bara hade en väg att välja på: framåt.

Det problemet har inte Evolution Studios haft med ”Pacific rift”. Men trots bonustiden är det enda väsentliga som hänt sedan sist är att de torra, dammiga miljöerna fått ge plats för fuktig regnskog, gnistrande stränder och lavablödande vulkaner. Fler fordon och banor har tillkommit utan att tillföra särskilt mycket. Grafiken blåser inte alls bort konkurrensen på samma sätt som ”Motorstorm” gjorde ifjol.

Att smattra fram i en liten buggy, boosta över ett krön och flyga rakt ut i famnen på en vidsträckt dalgång tillsammans med ett kometregn av monstertruckar och rallybilar är fortfarande en omtumlande upplevelse. Men ganska snart kör ”Pacific rift” fast i sina egna hjulspår.

”Vi försöker fånga nivån av spänning du kände när du spelade ’Motorstorm’ och förstärka den”, sa utvecklarna när jag träffade dem tidigare i år.

Jag är ledsen, Evolution, men det där har ”Pure” och ”Sega rally” redan gjort åt er.