Provocerande primitivt

Alfred Holmgren

Passage (hcsoftware.sourceforge.net/passage)

helskärm

?Peter Molyneux, en av spelvärldens mest berömda visionärer, har länge haft som mål att återskapa livet självt i spelform.

Tyvärr hann en smutsig hippie från ett litet samhälle vid den kanadensiska gränsen före.

Jason Rohrer bor i Potsdam, New York med fru och barn. Han har gjort sig impopulär i grannskapet genom att odla en äng framför sitt hus. Han tvättar håret två gånger per månad, han byter inte kläder, han har inget fungerande kylskåp. I stället bakar han bröd och lagar linssoppa till sin familj varje dag. Sedan sitter han på en trasig kontorsstol och matar in sina svartaste känslor i en sliten laptop.

Jag kan inte relatera till hans livssituation, men jag kan relatera till ”Passage” – Rohrers hemmasnickrade femmegabytesmanifest mot vad dagens spel står för. Kanske för att det handlar om något så enkelt som livet. Och hur det tar slut. Här finns inga checkpoints. Inga extraliv.

Kanske för att det, i stället för att kännas pretentiöst, är lika jordnära som Rohrer själv.

”Passage” är nästan provocerande primitivt, men i gengäld har varenda kilobyte ett existensberättigande. Det abstraherar och komprimerar, låter livet representeras av ett lågupplöst rullband vidöppet för tolkningar. Det krokar tag i känslor vi alla har inom oss och bygger spelupplevelsen kring dem. Det är så vackert att man får magknip.

Spelutvecklare som bollar med tiotals miljoner dollar hyllar gratisspelet med nollbudget som ett föredöme. I Rohrer ser de allt de själva aldrig kommer våga bli. Mannen vars själva uppenbarelse strider mot allt de står för, och vars verk kanske just därför når ut och gör det alla andra misslyckas med: rör folk till tårar.

I deras ögon är han ingen illaluktande kuf.

Han är messias.