En ändlös axelryckning

Alfred Holmgren

Lara Croft: Relic run är en mesig mellanmjölksvariant i endless runner-genren

ENDLESS RUNNER Lara Croft har bestigit berg, kartlagt pyramider, plundrat hemsökta kungagravar och utrotat hela djurarter på egen hand.

Två decennier in i karriären står hon nu inför sitt största hinder någonsin: betalväggen.

Inte mycket att orda om

Som titeln antyder väntar i ”Lara Croft: Relic run” en ändlös löptur genom igengrodda ruiner fyllda med gömda skatter, lianer att svinga sig i, atv:s att framföra vårdslöst och (tyvärr) fiender att panga till döds. I likhet med den hyfsat uppenbara förlagan ”Temple run” är banorna uppdelade i tre filer som man måste alternera mellan för att undvika de hinder som kastas i ens väg. Och sedan är det inte mycket mer att orda om – förutsatt att man inte betalar för att få tillgång till fler banor, vapen och ny utrustning.

Underväldigande grafik

Men med tanke på den benhårda konkurrensen i ”endless runner”-genren får man ha en beroendepersonlighet värre än Steve-O för att lyckas bli hookad på denna mellanmjölksvariant. Ivern att se mer av spelet svalnar också snabbt tack vare den underväldigande grafiken – förstås en eftergift för att få spelet att snurra på så många mobilmodeller som möjligt. (Det fem år gamla Iphone 4-spelet ”Infinity blade” är fortfarande snyggare.)

Och när ”Rise of the tomb raider” försöker att flytta fram gränserna för spelmediets filmiska blockbuster-berättande förväntar vi oss mer av ett nytt Lara Croft-spel än en lösning på problemet att folk tittar ner i sina mobiler för få timmar per dag.