Gör köttfärs av fingrarna

Alfred Holmgren

Men Phantom breaker: Battle grounds är värt det – åtminstone för den som vill uppleva Tokyo

BEAT ’EM UP När jag skriver in i schemat att jag ska recensera ”Phantom breaker” slinter mina fingrar så att de sista bokstäverna i titeln ersätts av en ledsen smiley.

Det är årets minst freudianska felskrivning.

Om du lyckas spela ”Phantom breaker: Battle grounds” utan att le är det kanske inte ett bergsäkert tecken på dålig spelsmak, men definitivt på att du aldrig satt din fot i Tokyo. Det här är ett spritebaserat gå och slå-safari genom spelkulturens huvudstad, med atmosfär så autentisk att man nästan kan känna ramen-ångorna fylla vardagsrummet.

Baseras på hardcore-spel

Det märks även på fler sätt att ”Battle grounds” är A) japanskt och B) baserat på ett hardcore-fightingspel, för det dignar av system och combos att lära sig. När skärmen fylls av fyra spelare – och mångdubbelt fler fiender – slutar det dock oftast med att man bara hamrar tills man gjort köttfärs av antingen knapparna eller fingertopparna.

Värt att bränna kalorier på

Men trots genrens obligatoriska övermått av repetition är det svårt att tröttna på att reducera gyarus, demoniska salarymen och lönnfeta otakus till pixelstoft. Och även om man blir blå i ansiktet av ansträngningen efter ett tag så är det resulterande fyrverkeriet värt att slösa några kalorier på: brinnande pasteller, överdimensionerade svärd och moln av guldmynt.

Men är du som jag laddar du ner ”Battle grounds” bara för att få vallfärda till en pixlad version av legendariska arkadhallen Hirose Entertainment Yard – den viktigaste virtuella avbilden av en helig plats sedan Markuskyrkan i ”Assassin’s creed II”.