Utmärkt – men kan inte rädda World of Warcraft

Jättens storhetstid är definitivt till ända nu

Onlinerollspel Peak oil – den tidpunkt då takten på oljeutvinningen vänder och oundvikligen minskar – är en ödespunkt inom ekonomisk teori. Den innebär nämligen början på slutet för den värld byggd på lättillgänglig olja som vi alla lever i idag.

Forskarna är inte överens om exakt när peak oil inträffade, eller om den ens har inträffat än. Men för att inse att ”peak Warcraft” redan ligger bakom oss behöver man inte vara någon vetenskapsman.

”World of Warcraft” är i dag långt ifrån toppnoteringen på 16 miljoner spelare och positionen som ostoppbart kulturellt fenomen. Andra spel nafsar giganten i hälarna och utmanar om delar av kakan.

Starkaste expansionen hittills

”Mists of Pandaria” kommer heller inte ha något att säga till om saken – trots att det på många sätt är ”World of Warcrafts” hittills starkaste expansion. Framförallt består den av material för de erfarna, hängivna spelarna – något som den förra expansionen ”Cataclysm” delvis saknade. Här finns challenge modes, nya battlegrounds, lysande minispel och ett stabilt raid-innehåll redan från dag ett, medan den nya klassen munk nästan är intressant nog för att man ska orka spela om spelet från ruta ett.

Det varierade lapptäcke av lysande aktiviteter som möter en på maxlevel i ”Pandaria” talar sitt tydliga språk: först när resan tar slut i andra spel börjar den i ”World of Warcraft”. Jag förvånas ständigt över att så många mmo-utvecklare tycks bli helt ställda över att spelarna spelar igenom deras spel på några veckor och sedan ropar efter saker att göra. Blizzard har inte det problemet. Förståelsen för att endgame är den viktigaste delen av ett mmo gör att de fortfarande är bäst i genren.

Börjar få tydliga rynkor

Den nya kontinenten Pandaria är Blizzards första steg på österländsk mark. Det är trivsam omväxling, med alla kanter som skulle kunna indikera någon form av kontroversiell exotism varsamt nedslipade. Här finns lagom lummiga bambuskogar och mäktiga pagodatempel i harmoni med lagom doser kamportskitsch och mindfulness. Panda-rabaldret som föregått spelet känns så här i efterhand obegripligt. Den nya rasen pandaren är varken särskilt cool eller särskilt töntig. Och när blev talande pandor så mycket mer uppseendeväckande än talande kossor?

”Mists of Pandaria” visar varför ”World of Warcraft” fortfarande dominerar onlinerollspelen, men också att spelet nu är åtta år gammalt och börjar få tydliga rynkor. Det är framförallt i levlandet som det märks att tiden sprungit förbi ”World of Warcraft”. Blizzard gör sitt bästa för att variera resan mellan level 85 och 90, och visst är Pandaria en vacker kontinent. Men konceptet är gammalt, och block med questtext var svåruthärdligt redan för ett par år sedan.

”Mists of Pandaria” är en expansion som alla andra mmo-utvecklare sannolikt skulle döda för. Den kommer bara inte att ge ”World of Warcraft” evigt liv.

Magnus Eriksson