Killzone 2 känns farligt på riktigt
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-14
Första intrycket:
Killzone 2
Från 18 år
Playstation 3
Action Att spela ett så gott som färdigt ”Killzone 2” känns ungefär lika surrealistiskt som att lyssna på ”Chinese democracy”. Man trodde egentligen aldrig att den här dagen någonsin skulle komma.
”Killzone 2” är ett av spelhistoriens dyraste och mest utdragna projekt någonsin. Det är det viktigaste Playstation 3-spelet nästa år, och en titel vars rykte solkats av fejkade trailers, putsade skärmbilder och huvudlöst skryt.
Men framför allt är det ett spel som, likt Axl Rose grandiosa återkomst, vägrar lämna en enda detalj åt slumpen.
”Killzone 2” börjar med att man landar mitt i ett futuristiskt dagen D-scenario på hemplaneten för mänsklighetens fiende Helghast. All tid och alla pengar Sony och Guerrilla investerat i projektet jobbar hårt för att hålla en i ett järngrepp från första början. Attackskepp surrar dovt i fjärran, himlen är ett mörkt rutnät av kondensstråk och rökstrimmor, marken skakas av exploderande artilleripjäser.
För att vara uppföljaren till spelet som hajpades som en ”Halo”-dödare är det nästan chockerande hur olikt Microsofts stolthet ”Killzone 2” är. Det är som att gå på en spänd lina som närsomhelst kan brista. Det är tätt, rått och smärtsamt högljutt, eldstriderna mer stötiga och paniska än ”Halos” lena flyt. Det känns farligt. En och en är fienderna lätta att hantera, men när de kommer i hela svärmar får man nästan panik av att se deras röda ögon brinna i dimman.
Och för en gångs skull bryts inte illusionen när första banan gör det. ”Killzone 2” växlar snarare upp och levererar den ena fantastiska miljön efter den andra. Futuristiska ghetton i spräcklig belysning, kantstötta kåkstäder, bostadshus och paramentsbyggnader i brand under en himmel av smutsiga moln. Guerrilla – kända för att åstadkomma storverk med en begränsad palett – stryper färgskalan tills den kippar efter luft, men lyckas samtidigt ge varje bana en radioaktiv lyskraft.
Baksidan av det polerade myntet är att genren faktiskt rört sig framåt under de fyra år Guerrilla ägnat åt att putsa och slipa ”Killzone 2”. Men det är svårt att hålla sig sansat kritisk mitt i bombardemanget av sinnesintryck.
Först när krutröken lagt sig vet vi om Sony till slut fått sin ”Halo”-dödare.
n ”Killzone” lanserades 2004 till Playstation 2, en konsol som var i stort behov av framstående förstapersonsskjutare. Hajpen som en ”Halo”-dödare kom dock snabbt på skam.
n Uppföljaren ”Killzone 2” är ett av 2000-talets mest omtalade – och kontroversiella – spel. Dels för att det ansetts marknadsföras med smutsiga metoder, till exempel en oerhört omtalad fejkad trailer på spelmässan E3 2005. Dels för att Playstation 3 behöver alla exklusiva storspel den kan komma över.
Men mest för att det ser fantastiskt ut.