En ogenerad kärleks- förklaring till bilsport

Gran turismo 5 är hårresande realistiskt

helskärm

RACING Industrialismen är döende.

Det är inte något vi gärna talar om men det går inte längre att förneka. Oljan kommer förr eller senare att sina. Om vi inte hittar någon förnybar energikälla att ersätta den med kommer vår livsstil som den ser ut idag snart att framstå som en utopisk dröm. Resor och transporter kommer rationaliseras. Och bilsport? Det kommer framtidens människor inte ens veta vad det betyder.

Om vi inte gör något.

Kazunori Yamauchi har i flera intervjuer satt ord på sin fruktan för bilindustrins nuvarande kris och osäkra framtid. Därför kommer det inte som någon överraskning att det filmade introt till hans ständigt försenade magnum opus, ”Gran turismo 5”, mest av allt framstår som en hyllning till industrialismen. Ackompanjerade av en sinnlig pianomelodi får vi steg för steg följa hur en tävlingsbil blir till på löpande bandet.

Vansinnig detaljrikedom

Det är oerhört snygg föraning av vad som komma skall när Yamauchi och hans Polyphony Digital sedan träder in och fullbordar den här ogenerade kärleksförklaringen till bilsporten.

Bilarna, som redan i tidigare delar i “Gran turismo”-serien fick håret att resa sig på kroppen med sin detaljrikedom, är nu så mästerligt återgivna att man frestas tro att man kan spegla sig i lacken. Har man en 3D-TV kan man studera formerna än mer ingående.

Förslagsvis så hoppar man in i hetluften istället. Rent gameplay-mässigt är ”Gran turismo 5” sig likt. Det handlar fortfarande om att ta de där känsliga och avgörande besluten i rätt ögonblick, att leka matador med motståndarna, locka med en lucka och sedan slå till. Men framför allt handlar det om att göra den perfekta inbromsningen när de skarpa kurvorna närmar sig. Riktiga mästare kan få den krökta asfalten att sjunga med i skriket från däcken. Det är i alla fall så jag känner mig när jag bemästrat en bana – som en dirigent som skapat ljuv musik.

Nya spelläget: slipp spela

Faktum är att den där liknelsen kan läsas rent bokstavligen. Polyphony har nämligen delat upp spelet i två olika lägen: ett där du kör bilarna själv som vanligt och ett där en datorkontrollerad förare styr och där du kan ge order till denne. Sistnämnda läge fanns med även i ”Gran turismo 4” men det är först nu Polyphony är nöjda med det.

De är de ensamma om i så fall. De kommandon man kan delge är i stort sett hjärndöda (sakta ner, öka farten, håll takten, kör om) och påverkar påfallande ofta föraren i motsatt riktning. När jag säger åt min på pappret kylige bulvan att ta det lugnt i en särskilt brutal kurva så flyger han in i den, snurrar runt två varv, mosar in sig i ett hörn och kan inte sluta gasa.

Det här är för övrigt spelläget som Yamauchi ville göra ett helt spel kring efter att han släppt ”Gran turismo 3”. Någon hindrade honom, tack och lov.

Online en besvikelse

Nej, de nya tillskotten övertygar tyvärr inte. Det efterlängtade online-läget ser visserligen robust ut med både en privat och en offentlig lobby och gott om möjligheter att påverka reglerna, men det dras i nuläget med väldigt stingsliga servrar. Och när man väl får komma till skott är det inga direkta gentlemannaregler som gäller – slirande, urspårade bilar dominerar körbanan.

Spelet är som bäst i det vanliga karriärläget, som i sin tur inte förändrats särskilt mycket alls sedan det senast begav sig. Man växlar fortfarande mellan maffiga turneringar med roliga villkor (som att bara använda europeiska bilar från 1970 eller tidigare) och specialtävlingar där man får åka rally eller coachas av Nascar-experten Jeff Gordon.

Endera stunden segar man sig runt på tv-serien ”Top gears” särskilda testbana med en gammal folkabuss, i nästa kör man Rom runt med en svartmålad Jaguar från 1966 utan att ens titta åt bromsen.

Nya tider

Men allt det här vet vi ju i förväg att ”Gran turismo” kommer ge oss. Den riktiga innovationen hittar vi istället i det enorma garaget. Yamauchi har plockat in flera el- och hybridbilar till uppställningen och helt sprängt alla konventioner om hur bilsport ska vara i småbitar. En sån här sak hade varit otänkbar för bara några år sedan.

Det är oerhört modigt. Men inte överraskande. ”Gran turismo” är trots allt en viktig opinionsbildare för bilsporten, ett spel som kan sätta trender och övertyga på bred skala. Och som sådan måste spelserien förändra sig.

Kanske är det ett beslut som kommer leda till ett och annat ramaskri.

Å andra sidan kan ju bilsporten ändå vara död och begraven imorgon. Och i så fall kunde den inte få en mer episk final än ”Gran turismo 5”.

Jonas Högberg