Delad upplevelse är en halv upplevelse
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-23
Spel på 2000-talet har inte handlat så mycket om att ta sig in i virtuella världar som att ta fram alkoläsken och engångs-kameran.
Den största revolutionen – som det skrivits spaltljusår om – inom spelmediet det här årtiondet har
varit det som kallas socialt spelande. Vi har alla läst om att ”Guitar hero”, ”Singstar”, ”Buzz” och Nintendo Wii flyttade spelkonsolerna från pojkrummet till vardagsrummet.
Men tänk om de kanske passade bättre i det där avskilda utrymmet?
Att spela tv-spel är lika mycket en kulturell upplevelse som att läsa en bok. Och jag läser hellre en bok själv än att spä ut storyn genom att trängas med tio andra på en högläsning.
En delad upplevelse är – i bästa fall – en halv upplevelse.
Finns det något som får dig att vilja sträcka dig efter snaran lika
mycket som att stå blottad inför en annan människa och seriöst försöka sätta tonerna i ett Whitney Houston-crescendo? Socialstyrelsen skulle slå bakut om de visste hur mycket alkohol som dränker svenska hem för att få oss att genomlida den vanäran.
Och vad gör man egentligen med de sociala spelen den tiden när man inte har fyra, fem personer runt sig? Kvar står en maskinpark av dyra
underhållningsprylar och samlar damm.
Du måste bosätta dig hemma hos showbizfamiljen Wahlgren i ett par månader för att få ut samma belöning av ”Singstar svenska hits” som om du isolerat dig med det nya ”Monkey island”-spelet.
Jag känner i alla fall ingen som sätter sig ensam i sitt vardagsrum och försöker spela trummor och hantera mikrofonen samtidigt i ”Rock band” eller ”Guitar hero: World tour”.
Man är i ärlighetens namn inte så mycket multiinstrumentalist som ett trappsteg ifrån att likna en gatumusikant i husarrest.
Och det sociala spelandet har egentligen inte så mycket med gemenskap att göra. Det är snarare en grogrund för egoism och girighet: större delen av
tiden är en otålig transportsträcka av förbipasserande ackord på skärmen i väntan på att ta över gitarren eller mikrofonen från killen som slaktar en Creedence-låt.
Så jag fortsätter spela som jag alltid gjort: dörren låst, persiennerna fällda, trespassers will be shot.