Fin svensk indie

Alfred Holmgren

Blueberry garden

helskärm

Plattform När man klarat ”Blueberry garden” får man en länk till en webbsida där spelets skapare Erik Svedäng lagt upp en lång rad konceptskisser. På en av dem står det ”UTFORSKA, SAMLA, BYGGA – en liten värld som visar sig vara ENORM och FULL AV LIV”.

Det känns som att han redan skrivit recensionen åt mig.

Svenska stjärnskottet Svedäng har redan gjort sig ett stort namn i internationella indiekretsar; tidigare i år vann ”Blueberry garden” det stora priset på ansedda Independent Games Festival. Likt ”Braid” och ”And yet it moves” representerar det också själva sinnebilden av modern indie – 2d-plattformande med organisk estetik och en oortodox spelidé som nav.

Målet är diffust (en bild på en rinnande kran är den enda ledtråd man får), vägen dit en sällsam upptäcktsfärd utan karta eller kompass. Man styr en liten sorglig fågelfigur genom titelns trädgård, ett märkligt landskap fyllt av smådjur, fruktträd och vardagsobjekt i jätteskala. Det går att ta med sig och plantera frukterna var man vill, eller låta djuren som ätit av dem gödsla marken. På så vis får man tillgång till olika specialförmågor, vilka tillsammans med de mystiska jätteobjekten bygger upp mot spelets kluvna klimax.

Även om det levande ekosystemet är en så strålande idé att den hade överlevt även utan den drömska estetiken är ”Blueberry garden” inte för alla. Det är till exempel väldigt kort, animationerna är krumma och pianoackompanjemanget får det hela att kännas som en stumfilm i moll.

Men tänk i?stället så här: när betalade du senast 50 kronor för en värld full av liv?