Plattform med twist

Alfred Holmgren

And yet it moves rätt medicin för genren

helskärm

Jag söker efter ”And yet it moves” på betygsamlarsajten Metacritic.

I stället får jag upp ”Fire Pro Wrestling Returns”, ”House of the dead III” och ”Tom Clancy’s ghost recon: desert siege”.

Jag nämner titeln för en av Sveriges mest rutinerade PC-speljournalister. Han ser ut som ett frågetecken.

”And yet it moves” började som ett studentprojekt, kostar under 150 kronor och varar ungefär lika länge som en biofilm. Men trots de blygsamma förutsättningarna är det en av årets mest betydelsefulla titlar i sin genre.

Världen snurrar

Precis som hyllade ”Braid” lånas grunden från de traditionella 2D-plattformsspelen, men med en egen twist – bokstavligt talat. ”And yet it moves” låter en nämligen snurra hela spelvärlden kring sig så att väggar, tak och golv byter plats med varandra. Det låter simpelt. Men en excentrisk estetik och ett ständigt ifrågasättande, bändande och töjande av grundreglerna håller den enkla idén flytande genom dryga tjugotalet banor.

Lika ofta som man tänker på ”Braid” förs tankarna till ”Portal”, ”Super Mario galaxy” och ”Little big planet”. Vägen till varje checkpoint blir en liten gåta i sig – man tvingas hela tiden kalibrera om sin rumsuppfattning för att undvika att slås i spillror mot nya, oväntade moment.

Spel som det här är precis rätt medicin för en genre som inte kan skilja upp från ner längre.

Nu fattas bara att resten av världen upptäcker det.