Nöjet försvinner snabbt

Kristofer Ahlström

Det är bara en bokstav som skiljer en ”aha”-upplevelse från en ”jaha”-dito. Men avståndet mellan de båda är astronomiskt.

”Ion assault” hamnar någonstans i den mellanzonen, lite närmare ett ”jaha”. Det är ännu en ”Asteroids”- eller ”Geometry wars”-liknande shooter i prunkande pastellgalax. Hooken är att man inte kan peppra oavbrutet utan måste ladda upp kanonen mellan varje skott, ju längre man laddar desto större och mer lätträffad blir man.

Det är lika enkelt att förklara som att spela det, och där finns både styrkan och svagheten: som med de flesta lättbegripliga saker ebbar nöjet ut rätt snabbt. Allt som är kvar: jaha.