Dorsin kan skrota Ove

Populära ”Solsidan”-karaktären i fara: ”Jag blir obstinat av att ge publiken det den vill ha”

Han har inte bestämt sig om ”Solsidan”, ska på konferens med Grotesco och tvingades låna pengar av föräldrarna tidigare i karriären för att klara hyran.

Och så avslöjar Henrik Dorsin en gång för alla vilka skådespelare som är otrevligast.

– Vill man vara den goda kan det lätt bli svinigt, säger han.

I humorgruppen Grotescos arbetslokaler hänger färgglada postitlappar på väggen.

De ser ut som om de hängt där ett tag.

En ett år gammal artikel från Aftonbladet ligger uppslagen bredvid med rubriken ”Grotesco laddar för sin filmdebut”.

– Den artikeln hånar oss hela tiden, säger Henrik Dorsin, skrattar och fortsätter:

– Projekt som inte blir av är ju alltid lite tråkigt, nu är det ju inte säkert att det inte blir av men man samlar väldigt mycket energi och kraft för att få i gång någonting och sen om luften går ur det så är det lättare att gå in i något helt nytt.

Men Grotesco finns?

– Vi har en kontakt, det är inte så att vi sagt att nu skiter vi i det här. Men problemet vi har är att vi själva har svårt att definiera vad som är Grotesco. Vad innebär det, vilka är med? Det har aldrig uttalats, om du tar ett Monty Python-gäng eller ett Killinggäng eller Galenskaparna och After Shave eller Kvarteret Skatan så vet man, men Grotesco har varit lite flytande, säger han.

Det känns som om svensk humor skulle behöva lite Grotesco snart.

– Är det så? Det är roligt att höra för det finns så mycket annat och det var så länge sen vi gjorde något.

Men ni ska göra mer?

– Vi ska faktiskt åka och spåna i slutet på mars. Då har vi bokat tre dagar på en kursgård ute på landet, som ett riktigt företag, vi ska också göra lite teambuildingaktiviteter. Vi ska laga mat med kocken och såna där grejer, så att vi ska närma oss varandra.

Saknar tydlig avsändare

Vad tycker du själv om svensk humor i dag?

– Jag kan ibland känna att jag saknar en avsändare i humorn. En tydlighet i vem är det som har gjort det, är det ett produktionsbolag och en kanal som har gått ihop och sagt att vi vill ha det här programmet med den och den komikern? Den bästa humorn har kommit ur när man vet vilka som gör det och som står bakom, och det behöver nödvändigtvis inte vara kända namn. Jag vet många manusförfattare som sitter och skriver sketcher till olika humorprogram som skulle fungera alldeles utmärkt framför kameran.

Är du klar för nästa säsong av ”Solsidan”?

– Jag håller på och kikar på manus.

Du känns som den som har haft mest motstånd i dig för en femte och sista säsong?

– Jag har ju gjort två säsonger av ”Kontoret” också som Ove Sundberg och det är därför jag pratar om manus. Hittar vi på något kul? På vilket sätt finns det en utmaning i det här för mig? För jag blir rastlös, jag blir frustrerad. Man måste ge publiken det den inte visste att de ville ha. Jag blir obstinat av att ge publiken det den vill ha.

Fick låna pengar

Är det den utgångspunkt du alltid har?

– Nej, nej, det är mer en analys av läget. Det är jag som bestämmer över vad jag ska göra. Det där är något som har kommit i och med att man blivit lite äldre. Jag har nu i tio års tid kunnat livnära mig ordentligt på att jobba med det här. Men sen har jag hållit på lång tid innan det och inte kunnat livnära mig på det.

Hur var det?

– Man fick ju låna pengar av morsan och farsan och jobba inom äldreomsorgen, men jag höll ju på samtidigt.

Dåligt samvete

Din fru Hanna är också skådespelare, har hon tvingats stå tillbaka?

– Så har det ju naturligtvis blivit. Där är skillnaden att eftersom jag skriver och skapar mitt eget material så var jag redan när vi träffades i gång och hade mina egna projekt. Medan hon har varit mer beroende av att få jobberbjudanden helt enkelt. Så det är inte helt optimalt. Men jag tror aldrig att hon har varit tvungen att tacka nej till något för att jag har sagt ”nej, men då ska ju jag göra det här”.

Ger det här dig dåligt samvete?

– Ja, det är klart att det kan ge dåligt samvete. Men vi har en öppen bra dialog om det. Och jag vet ju att hon har fått ta mycket av det hemma. Men just nu är det nog så att jag hoppas att hon får mycket jobb så att jag kan jobba mindre och vara hemma mer.

Har du varit pappaledig?

– Nej, jag har inte tagit ut några pappadagar. Men jag är ju hemma rätt mycket, men jag har inte tagit ut så här att ”nu är jag pappaledig i ett halvår”. Det låter ju som en jättedålig ursäkt men som egen företagare så tyckte jag att den där blanketten var så krånglig så jag bestämde mig att jag är bara hemma, jag är priviligerad att kunna styra över min egen arbetstid och inkomst i viss mån.

Men först väntar mer jobb. I vår är Henrik Dorsin aktuell i ”Näktergalen från Holavedsvägen”.

Även om Dorsin är uppväxt på Holavedsvägen på Lidingö blir det ingen uppväxtskildring den här gången.

– Jag måste bli lite äldre, det måste dö av lite folk först, så man kan prata fritt, säger han och skrattar.

I stället blir det en pjäs i två akter där Henrik Dorsin ikläder sig rollen som en instabil operasångare och dessutom passar på att kommentera svensk politik.

– Det är trots allt valår så jag gör mina egna reflektioner kring det i prat och sångform.

Vad ska du rösta du på?

– Jag är jävligt politiskt intresserad men jag är lite uppgiven inför politiken. Men nu finns det ju tydligen inga höger och vänsterskalor längre, det har ju det största före detta partiet med vänsteråsikter, Socialdemokraterna, uttryckt. Men om jag ska säga var jag hamnar i mina åsikter så hamnar jag ju till vänster.

Spelar otrevlig typ

Du är med i Ulf Malmros kommande film ”Min så kallade pappa”, letar du aktivt filmroller?

– Nej, jag blir erbjuden ibland. Men där spelar jag en komiker som är en ganska otrevlig typ, det var ganska roligt att få plocka lite från sig själv och kolleger som man har träffat. Det finns en oärlighet i att man står på scenen och får folk att skratta och så har man varit med om att det är skitsurt bakom scenen. Det är så här buttert och sen ”HAHAHA”. Det blir något skevt med det där.

Henrik Dorsin går i gång.

– Det här är en ”hemmapå­kammarenanalys”, men jag tror att de som spelar osympatiska karaktärer oftast är mycket trevligare privat medan de som ska spela de goda och fina och snälla och snygga och de som är hjältarna, de är mycket otrevligare privat. De som klarar av att ” jag går in och kör det här nu och visar mina svinigaste sidor”, de har inget att dölja. Men om man vill vara den goda kan det lätt bli svinigt.