Engelsk konfekt och andra godsaker i tv-påskägget
Äggstra bra streamingtips till långhelgen
TV-KRÖNIKA Två brittiska höjdare, lite svenskt, lite italienskt och lite amerikanskt.
Här är vad jag själv skulle ha slukat till påsk om jag inte redan hade gjort det.
Påsken kommer tidigt i år, som ett yrväder redan en marsafton. Och på tv-fronten är den stora premiären naturligtvis nya ”Ronja Rövardotter”.
”Bron”-skaparen Hans Rosenfeldts serie baserad på Astrid Lindgrens klassiska bok har varit omskriven i omgångar.
Först när Viaplay annonserade storsatsningen, sedan när Viaplay imploderade och kastade hela projektet överbord, och sedan igen när Netflix öppnade grosshandlarplånboken och köpte upp det.
Nu är de första sex avsnitten här, och jag ger plus för snyggt foto och vacker natur, bra rollbesättning och specialeffekter på en ny nivå.
Minus för att vissa grepp för att modernisera och fördjupa berättelsen känns både lite väl förväntade och som ren utfyllnad.
Men som familjeunderhållning i påsk är det ändå ett självklart och bra val.
Och på tal om serier som Netflix har räddat livhanken på, vill jag tipsa alla som under Melodifestivalens final kärade ner sig i Björn Gustafssons superpojkband Björnzone om ”Girls5eva”, om en tjejgrupp som hade en hit kring millennieskiftet och nu återförenas som medelålders.
Musikalkomedin lades ner av amerikanska Peacock efter två säsonger men plockades upp av Netflix, där den tredje säsongen nyligen hade premiär. Och även om det inte är lika bra som TV4:s svenska ”Boy Machine” från 2015 – som Gustafsson medverkade i och som jag antar fungerade som inspiration till Björnzone – är det väldigt roligt.
Och från en Gustafsson till en annan; Robert Gustafsson och Johan Rheborg är tillbaka som förvriden familjeduo som gör kaos med allt, i nya avsnitt av den kultiga och till stor del improviserade ångesthumorn ”Morran och Tobias”, som nu har flyttat in hos TV4 Play.
Man kan hata det eller älska det, men jag har valt det senare och vill hävda att det är en serie som är mycket mer begåvad än vad somliga tror.
Jag rekommenderar också italienska ”La storia – ett krigsöde” på SVT Play, för den som vill ha något mer traditionellt.
Elsa Morantes potenta eländesskildring ”Historien” från 1974, om en fattig halvjudisk änka och hennes två söner under andra världskriget, har blivit en gripande miniserie av klassisk sort, med den typ av eleganta sepiafärgade retroestetik som italienarna gör bäst.
Men det allra bästa i påsk kommer från England.
Vi har dels påskens andra rövarhistoria ”Renegade Nell” på Disney+. Sally Wainwright, som tidigare har experimenterat med historiskt drama i ”Gentleman Jack”, har gjort ett himla fräsigt 1700-talsäventyr med fantasy-touch, om en ung kvinna som efter att ha blivit ditsatt för mord, och med lite magisk hjälp, blir Englands mest fruktade stråtrövare.
Och dels ”Mr Bates vs the Post Office” på Britbox/TV4 Play, om den postskandal som har kallats för ett av de största justitiemorden i brittisk rättshistoria.
Det handlar om hur en mängd föreståndare för en mängd olika postkontor, under lång tid, anklagades och dömdes för stöld, bedrägeri och falsk bokföring, med enorma personliga konsekvenser som följd. Allt på grund av en felaktig programvara i ett digitalt bokföringssystem.
Det må låta torrt och osexigt, men det är en serie som får en att koka inombords, och när den sändes i hemlandet skapade den ett ramaskri som ledde till direkta politiska och juridiska konsekvenser.
Ett kvitto bättre än det mesta, på kraften i riktigt skickligt tv-hantverk.
