Kate Winslet briljerar som europeisk diktator

”The regime” är kaosartad – men aldrig tråkig

Karolina Fjellborg

helskärm

TV-RECENSION HBO:s ”The regime” går en svajig och stökig balansgång mellan politisk satir och ren fars.

Men att ta ögonen från Kate Winslets bisarra envåldshärskare är inte ett alternativ.

The regime

HBO Max

Miniserie i sex delar

Av Will Tracy, med bl a Kate Winslet, Matthias Schoenaerts, Guillaume Gallienne, Andrea Riseborough, Martha Plimpton, Hugh Grant, Louie Mynett, David Bamber, Danny Webb, Stanley Townsend.

POLITISK SATIR Kate Winslet i sin tredje HBO-serie, flankerad av bland andra Andrea Riseborough, Hugh Grant och Martha Plimpton. Manusförfattare och producenter som har bland annat “Succession”, ”Veep” och ”Last week tonight with John Oliver” på sina cv:n. 

Och i regissörsstolarna: tvåfaldigt Oscarsnominerade Stephen Frears och Jessica Hobbs, som vann en Emmy för sitt arbete med ”The crown”.

Med tanke på den samlade talangen som är involverad är ”The regime” inte riktigt allt den hade kunnat vara.

Ändå är den här underliga och underhållande serien, som balanserar på gränsen mellan skarpt skriven politisk satir och absurd fars, en fascinerande upplevelse. Och det mycket tack vare Winslet, som är obetalbar i huvudrollen.

Hon spelar Elena Vernham. En narcissistisk, hypokondrisk envåldshärskare i ett fiktivt centraleuropeiskt land, som är omgiven av ja-sägare i ett palats som bäst beskrivs som ”diktatorchict”, helt saknar markkontakt, och har ett så gravt faderskomplex att hon fortfarande pratar med sin pappa – trots att han dog för ett år sedan och nu ligger och ruttnar i en glaskista.

Hon har slängt oppositionsledaren (Grant) i fängelse, gift sig med en fransk toffelhjälte (Guillaume Gallienne) och lagt beslag på sin hunsade högra hand Agnes (Riseborough) epileptiske son (Louie Mynett), i brist på egna barn.

Men det har börjat mullra av missnöje i riket. Och när hon träffar den utskämde, oborstade soldaten Herbert Zubak (Matthias Schoenaerts) – som fått smeknamnet ”Slaktaren” på grund av sitt övervåld och snart blir Elenas närmaste rådgivare och lite till – snurrar den nedåtgående spiralen allt snabbare.

Vilket eller vilka länder ”The regime” skulle kunna tänkas utspela sig i, och vilken eller vilka ledare det drivs med, hålls medvetet vagt. Inspiration lär ha hämtats från flera olika håll både förr och nu, och tankarna går åt olika håll i olika scener. Många får en släng av sleven, och det övergripande budskapet – om makt som korrumperar, autokratins frammarsch i världen, geopolitiskt gycklande och politiker som är löjliga och livsfarliga på samma gång – går fram.

Men satiren är svagare än skådespeleriet. Serien är kaotisk och inkonsekvent vad gäller både ton och teman, och jämfört med de verk av framför allt Armando Iannucci som lär ha fungerat som förebilder, står sig ”The regime” ganska slätt. 

Men temperamentsfull är den helt klart. Även om man inte alltid vet exakt vad det är man tittar på.

”The regime” har premiär på HBO Max den 4 mars.

Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv