Cans hemliga vapen – häxan

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-08

Hittar styrkan till finalen i Åsas magiska händer

ORSA Bäva månde Brolle.

Joacim Cans har redan folkets stöd. Nu tar han dessutom hjälp av mörkrets krafter – från sin häxa.

– Jag får upprörda kommentarer om att jag borde ägna min tid åt Jesus i stället, säger Cans.

Hon heter Åsa Bergman och är Joacim Cans hemliga vapen i ”Körslaget”.

– Min häxa, säger Cans när Aftonbladet besöker honom i Orsa, Dalarna.

Den föregående kvällen har hon försatt Mora-kören i trans med sin samiska soltrumma. När Aftonbladet träffar henne styrker hon Joacim med sina magiska händer.

– Jag känner efter var i kroppen som energi saknas. Genom healing får kroppen sedan chans att läka sig själv, säger hon.

”För mystiskt”

Det ska dock slås fast –Åsa Bergman är alternativterapeut och inte så förtjust i att kallas häxa, även om det är favoritklienten Joacim Cans som etablerat beskrivningen.

– Häxa är väl vad folk säger när det blir för mystiskt för dem, säger hon.

– Jag säger häxa på skoj, intygar Joacim.

Joacim har gått till Åsa i tio år. Inledningsvis var det ett desperat måste. Joacim höll på att bränna ut sig.

– Jag var hela tiden uppe i varv. Tillbringade nätter med att stirra i taket. Det här fick mig att slappna av.

Vad säger du till dem som tycker det här är hokus pokus?

– Det fungerar kanske inte för dem, så det får man ta. Men det är konstigt att religiösa fanatiker vaknar så fort man pratar om häxor. Jag får upprörda kommentarer om att jag borde ägna min tid åt Jesus i stället. Det är märkligt att de inte inser att det är showbusiness, att man får bjuda på sig själv.

Och om det är något Joacim gjort så är det bjudit på sig själv. När ”Körslaget” inleddes var han gängets doldis. Nu är han förhandsfavorit inför finalen.

Öppnat för metal

Hur har ditt liv ändrats?

– Den stora ändringen är att de som förr tog omvägar när de såg mig nu kommer fram och pratar. Jag hoppas, och tror faktiskt, att jag genom min medverkan i ”Körslaget” öppnat en liten dörr till hårdrocken. Inte så att 60-åriga damer går och köper metalplattor, men många fördomar har kanske försvunnit.

Har det varit en härlig resa?

– Ja. Men samtidigt vet jag vad som kommer hända när det här är över. Jag har varit med på så många turnéer. Du vaknar upp och inser att alla är borta. Det är en enorm tomhet.

ANNONS