”Drag race Sverige” är en karaokeversion med betydelse
TV-KRÖNIKA Vissa kommer att älska den, andra kommer att skälla på den.
En sak är säker, och det är att SVT:s svenska version av ”RuPaul’s drag race” inte kommer att passera obemärkt den här våren.
Den amerikanska dragqueen-tävlingen ”RuPaul’s drag race” har, efter 15 säsonger, 26 Emmyvinster och diverse spinoffs och internationella versioner, i princip blivit en industri.
Programmets betydelse för att lyfta fram och hylla dragkulturen, och för att inviga utomstående i den, kan knappast överskattas. Samtidigt som en viss skepsis har framförts i och med att fenomenet har blivit mainstream.
Eftersom något alltid måste gå förlorat när en subkultur blir pop.
Speciellt kontroversiellt anses programmet i alla fall inte vara, utöver det faktum att värden RuPaul har varit i blåsväder för sin tidigare ovilja att inkludera transsexuella dragqueens, som han har jämfört med ”dopade idrottsmän”, i tävlingen.
Men i det extremt polariserade året 2023 – i public services regi?
Och om programmet hade fått en svensk version för, säg tio år sedan, hos, säg TV3, hade det troligtvis inte blivit någon het politisk potatis här heller.
Men i det extremt polariserade året 2023 – i public services regi?
Frågan är var det verkliga dramat kommer att utspela sig; i ”Drag race Sverige” på söndagskvällar i SVT, eller i det av kulturkriget svårt härjade debattlandskapet utanför och i Twitters kloaker, hela veckan och dygnet runt?
Man får ändå gratulera SVT till ballarna
Det finns viss anledning att gruva sig.
Men man får ändå gratulera SVT till ballarna, och som tv-produktion ser ”Drag race Sverige” ut att bli helt okej.
Ganska precis vad man hade förväntat sig, med tanke på hur svenska versioner av den här typen av amerikanska realityformat brukar se ut. Minns till exempel ”Top model” och ”Project runway”.
Det blir lite stelare, lite svagare, lite tamare, med deltagare, jurymedlemmar, gästdomare och programledare som har studerat förlagan väl, vet vad som förväntas av dem, och utifrån det gör den bästa imitation de kan.
Känslan av karaokeversion är notoriskt svår att komma undan, och så även här.
Dessutom skvallrar nivåskillnaden mellan deltagarna – vissa ter sig som proffs, andra väldigt mycket som glada amatörer – om att en skandinavisk version kanske hade varit bättre än en renodlat svensk. För en större talangpool.
Men med sagt, är det här ändå rätt kul, och Robert Fux var ett bra val för programledarrollen. RuPauls stora skor är givetvis svåra att fylla (han har vunnit rekordmånga sju Emmys på raken för sitt programledarskap), men Fux känns trygg och naturlig.
Och oavsett om ”Drag race Sverige” blir en bred framgång mätt i rena tittarsiffror eller inte, är det en satsning som lär betyda väldigt mycket för en del.
Ibland är det gott så.
Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv