Samma folk gör samma jobb, fast utanför bild

Publicerad 2011-06-28

En person kan ersättas med en röst i framtiden.

SVT:s tv-hallåor tycks vara på väg bort ur rutan.

En poänglös förändring, då man varken sparar tid eller pengar.

Jan-Olov Andersson.

I går var det Justine Kirk – i bild – som med trivsam utstrålning och koncist men ändå innehållsrikt, presenterade de kommande programmen i SVT1 och även berättade vad som samtidigt visades i SVT2.

I SVT 2 sa en manlig röst – utanför bild – ungefär samma saker, fast tvärtom, så att säga.

Är inte så säker på att tv-tittarna bryr sig om det är en programpresentatör i bild eller inte och i vilken kanal det är på det ena eller det andra sättet.

Tv-hallåorna har egentligen ett fruktansvärt otacksamt jobb. Helst ska de bara fånga tittarnas uppmärksamhet precis lagom mycket för att de ska låta bli att zappa bort just den kanalen.

TV4:s hallåor märks av tradition betydligt mer. De är yngre, ser ibland ut att drömma om en modellkarriär och babblar ibland på alldeles för mycket om det program tittarna snart ska se.

Public service-tv:s hallåor är, tack och lov, mer strikt hållna. Både när det gäller klädsel och vad de säger. De är skickliga på att mycket kort sammanfatta vad tv-tittarna har att välja på den närmaste timmen. För deras tid har blivit kortare och kortare. Fler och fler trailers ska få plats. Femtioelfte gången man ser en glatt flinande Måns Zelmerlöw hoppa genom ett slags fönster och komma ut på Skansen-scenen, blir man inte sugen på att se ”Allsång på Skansen” – man hoppas att han ska snubbla på kanten åtminstone en gång.

Om tv-hallåorna försvinner för gott ur SVT, är det en onödig förändring.

Samma personer ska ändå säga samma saker, fast inte i bild. Ingen besparing, då tv-kameran sköts av sändningspersonal som ändå är där och tv-hallåorna piffar till sig hos Rapports eller Aktuellts sminköser.

Och det är på något sätt trevligt med en avsändare som inte är helt anonym. Både till vardags och i synnerhet om något hakar upp sig i sändningen.

ANNONS