”Lindas blick kan man skrämma dagisbarn med”

Linda, Elin, Geir och Minnah hetast på genrepet

Låtvalen är deras egna. Men hur bra gör de ifrån sig? Nöjesbladets Martin Söderström följde “Idol”-genrepet minut för minut och kollade in artisternas dagsform.

helskärm

Jay Smith – “White wedding”

Coolt låtval, coolt öppningsnummer. Den peroxidblekta gamla punkarens paradlåt passar dessutom Smiths röst alldeles utmärkt.

Men Jay håller tillbaka, spelar safe. Det känns snopet. Vad som hade kunnat bli en snedflinande smocka av attityd och skitig power halkar istället runt i korridoren mellan “bra” och “helt okej”.

Dagsform: Ljummen.

Andreas Weise – “For once in my life”

Den blonde charmören börjar villrådigt. Hans nummer är menat att vara energiskt och glatt men känns mest osäkert och sprättigt. Som en blandning av ”Doobidoo” och ”Bollibompa”. Ungefär.

Men sångmässigt förblir han en av startfältets allra starkaste kort. I den avdelningen är allt så gott som klanderfritt.

Dagsform: Ljummen.

Linda Varg – ”You oughta know”

Ett smart och passande låtval. Och att Linda känner starkt för innehållet går inte att ta miste på, hon har hittat de blottade nervtrådarna i låtens svartsjuka inre. Numret är intensivt och laddat med precis lagom mycket skit under naglarna.

Glöm heller inte att kolla in glöden i brudens ögon. Den kan man skrämma dagisbarn med. Starkt.

Dagsform: Het.

Daniel Norberg – ”Who says”

Sammetsrösten tar ett steg tillbaka efter kvalveckans blixtrande kärleksbomber. Han gör Mayer-låten mjukt, försiktigt och nästan ursäktande. Kan bli svårt att plocka poäng på något så tåtassande anonymt.

Och gitarren han hängt om halsen är inte ens inkopplad. Snopet.

Dagsform: Ljummen.

Elin Blom – “Hang with me”

Hon inte bara ser ut som en finsk syntälva. Hon gör dessutom Robyn-hiten med målmedveten effektivitet och iskall skärpa.

Numret är drivet, proffsigt och lyckas på samma gång ha ett illmarigt leende lurandes i ena mungipan hela tiden.

Dagsform: Het.

Olle Hedberg – “Talkin' 'bout a revolution”

Pallsittande nummer är ju alltid lite knepiga. Energin och kraften försvinner lätt ut genom studiodörren och tar en fika i stället. Så även här.

Men Hedbergs röst är det inget fel på. Blästrad, skönt raspig och full av vilja räcker den åtminstone hyfsat långt. Mer stabilt än fantastiskt.

Dagsform: Ljummen.

Sassa Bodensjö – ”Dear Mr. president”

Låten i sig är förstås förfärlig. En snyftig kalkon med extra sås. Men det är ju inte Höganäs-tjejens fel. Hon gör den dock trevande, som att hon inte riktigt vet vad hon ska göra.

Visserligen är det skön omväxling att se tjejen som kört för fulla ställ hittills visa upp en lugn sida. Men något spökar genom hela numret och hon får kämpa sig blå med sångens höga slutparti. Förvirrat.

Dagsform: Ljummen.

Linnea Henriksson – ”Crazy”

Ännu ett helsnurrigt låtval, vilket man får anta är själva poängen. Den jobbigt gapiga låten kan dock inte dölja att Linnea sitter inne på säsongens skönaste och mest speciella röst.

På scenen är hon visserligen cool och hejdlös, men det här är inte hennes bästa i tävlingen.

Dagsform: Ljummen.

Geir Rönning – “Need you now”

Veteranen fortsätter att klampa runt i midtempo-land. Lätt att förstå varför. Det här är en gren som 47-åringen kan göra i sömnen och ändå bemästra.

Enda minuset blir för ett lite väl stillastående och händelsefattigt nummer. Kan ändå känna sig helt trygg i morgon.

Dagsform: Het.

Alice Hagenbrant – “If it makes you happy”

Till en början är framträdandet väldigt avvaktande. Alice famlar länge efter riktning, men i refrängens glasklara och sjukt starka toner hittar hon helt rätt. Det räddar numret, och där lyser hon som en stjärna.

Dagsform: Ljummen.

Minnah Karlsson – “Holding out for a hero”

Sist ut är något av ett fyrverkeri i det lilla. Minnah svetsar fast gaspedalen i golvet och satsar allt hon har på att flyga rakt genom rutan. Det funkar ganska bra.

Numret är tillräckligt intensivt och svettigt för att nästan garantera henne en plats bland de säkra stolarna.

Dagsform: Het.