Ännu fler fakturerande kändisar på resa alltså?
Låt mig föreslå en enkelbiljett bort – från rutan
TV-KRÖNIKA Det är inte det att Kanal 5 ska göra en svensk variant av ”Race across the world” som retar mig.
Det är hur de väljer att göra den.
Om en resa görs men ingen kändis är med på den, är den då fullkomligt poänglös?
Nu kanske ni tänker att jag ägnar mig åt ett filosofiskt tankeexperiment à la ”om ett träd faller i skogen men ingen hör det, gör det då något ljud?”.
Men nej, det är en rak fråga till svenska tv- och produktionsbolag.
Jag minns nämligen en tid då det fanns reseprogram som faktiskt var gjorda av, med och för människor som var intresserade av just resor.
Men det var då. Sedan många år tillbaka måste minst en kändis, gärna fler, vara med på trippen som snuttefilt. Eftersom icke-kända människor tydligen är det mest ointressanta som finns, och inget resmål, ingen upplevelse, ingen strapats är värd en skildring om den inte går att marknadsföra med ”nu ska X antal folkkära svenskar göra sitt livs resa”.
Skit samma vilka de är och om de är helt rudis som resenärer. Bara folk känner igen dem.
Visst har det funnits kändisreseprogram som har funkat. Att tv-kockar gör ”matresor” känns ju rimligt, precis som att SVT har skickat David Batra till Indien och Kristina ”Keyyo” Petrushina till Ryssland, där de har rötter.
Men saker och ting börjar bli allt mer krystade (som att Magnus Uggla skulle ut och resa med sin dotter i SVT:s ”Jag och min far”, när det bara var själva programtiteln som hade en poäng och han uppenbarligen helst hade stannat hemma).
Och framför allt har det gått en ohygglig inflation i gruppresor för kända personer som ska ta sig an utmaningar och berikas med nya upplevelser (läs: som hade lite tid över och kunde tänka sig att gnabbas med andra kändisar, spy över en reling, fejka andlighet i ett exotiskt land eller misslyckas med att ta sig upp på ett berg mot faktura).
Vi har sett det i ”Över Atlanten” och ”Bättre sent än aldrig” (Kanal 5/Discovery+), ”Expeditionen” (TV4) och ”The journey – 15 dagar i Nepal” (Viaplay). Och nu ska alltså Kanal 5 och den kommande streamingtjänsten Max göra en svensk variant av den brittiska rese- och tävlingsrealityn ”Race across the world”, som går ut på att de tävlande ska ta sig över en hel kontinent via ett antal okända stopp utan flyg, smartphones och betalkort, och dessutom på en begränsad budget.
Här skulle den dryga kunna påpeka att det som brukade kallas för backpacking nu verkar kategoriseras som en extremsport. Men vad som faktiskt bör påpekas är att det här är ett format vars originalversion inte hade något som helst med kändisar att göra, förrän man efter ett par år gjorde en spinoff.
Här ska de dock naturligtvis in direkt, folk som Felix Herngren, Eva Röse och Peter Magnusson, och man undrar om Kanal 5 har utvecklat en total beröringsskräck med vanliga människor – eftersom detta är långt ifrån första gången just de gör så här med inköpta format.
Man undrar också om det finns något naturligt slut i sikte på den här jobbiga trenden.
Om inte pitchar jag gärna programidén ”sju folkkära svenskar ska försöka ta sig in på fientligt territorium i en ubåt”.
FJELLBORGS FAVORITER
Ace of Base – All that she wants
Intressant dokumentärserie på Viaplay av den rutinerade pop-journalisten Jens von Reis, om 90-talsbandet som inte välkomnades med en speciellt varm kram på sin hemmaplan, men blev Sveriges tredje största musikexport genom tiderna.
Fiasco
En mycket rolig fejkdokumentär komedi på Netflix, som förtjänar att bli tjänstens nästa franska hit. Om en filminspelning där allt går fruktansvärt fel, med en suverän Pierre Niney som den tafflige och oerfarne regissören i centrum.
Such brave girls
Kat Sadler, som också spelar en av huvudrollerna, ligger bakom den här brutala svarta brittiska humorn på SVT Play. Om en oerhört dysfunktionell familjekonstellation, bestående av en mamma och hennes två döttrar. Alla är olyckliga, självupptagna och desperata.
Hitta fler av Fjellborgs favoriter på tv.nu