Det bästa som Lelouch gjort

Uppdaterad 2021-09-06 | Publicerad 2002-02-26

Les Miserables

Fantastisk fransk version av Victor Hugos bok "Samhällets olycksbarn".

Filmen berättar den historien parallellt med några liknande öden under andra världskriget när småskurken Jean-Paul Belmondo hjälper judar att fly.

Den bygger delvis på boken, men romanen inspirerar också Belmondos rollfigur. Han kan visserligen inte läsa, men han har sett Victor Hugos berättelse som film.

Den här filmen är nästan tre timmar lång, men väl värd att följa. Jean-Paul Belmondo gör ett jättejobb i flera olika rolltolkningar i en berättelse med många lager.

Det är mycket imponerande ihopflätat.

Det har gjorts många filmatiseringar av Hugos bok, senast Bille Augusts version. Men den tillför inget nytt, utan berättar dramat som det är.

Annars har många förstås kommit i kontakt med historien, tack vare den franska musikalen som blivit en långkörare på många scener runt världen.Den här versionen är skriven och regisserad av Claude Lelouch, vars mest kända film är "En man och en kvinna" som kom 1966.

Han följde upp vad som hände med huvudpersonerna i "En man och en kvinna 20 år senare".

Men den var inte riktigt lika fängslande.

"Les misérables" är det bästa som Claude Lelouch har gjort. (1995)

SVT1 23.20

Trolösa

Lena Endre står i centrum och berättar för Erland Josephsons åldrade regissör vad som hände i hennes förhållanden med Thomas Hanzon och Krister Henriksson. (2000)

TV1000 20.00

Med livet som insats

Teaterregissören Alf Sjöbergs långfilmsdebut som handlar om motstånd och kamp i ett anonymt östland. Filmen är delvis inspelad i Riga strax före andra världskrigets utbrott. Men historien bygger på en novell, "Köttkvarnen" från Finland, där den också filmades ett par år tidigare.

Aino Taube spelar kvinnan som slits mellan sitt uppdrag som spion åt militärdiktaturen och kärleken till frihetskämpen John ( Åke Ohberg) och hans tro på sin sak. Anders Henrikson spelar vapenhandlare och fifflare, Holger Löwenadler militär.

Vid premiären fick filmen beröm för regin och fotot med många lovord åt fotografen Harald Berglund. Mycket uppmärksamhet fick också den specialskrivna musiken av Moses Pergament.

Däremot fick den melodramatiska historien och manuset kritik från olika håll, med olika politiska förtecken.

Alf Sjöberg gjorde senare filmer som "Hets", "Bara en mor", "Barabbas" och "Fröken Julie", men var också mycket aktiv som teaterregissör. (1940)

SVT1 14.35

Följ ämnen i artikeln