Presidentkandidaterna blir utskrattade i New York
Publicerad 2016-04-18
Aftonbladets Per Bjurman om nybörjarmisstagen som avslöjar politikerna
NEW YORK. Valrörelsen som aldrig tar slut har nått staden som aldrig sover.
Lite kul, tycker new yorkers som för en gångs skull har något att säga till om i ett primärval.
De skrattar dock åt politiska kandidater som försöker låtsas att de är folkliga och ”streetsmart” men inte ens kan dra ett Metrocard genom tunnelbanespärren på rätt sätt.
För det mesta är primärvalen, de demokratiska såväl som de republikanska, för länge sedan avgjorda när New York ska säga sitt och i de reguljära presidentvalen är utgången i liberala Empire State så given att ingen nånsin kommer hit för att kampanja (men väl för att tigga pengar av förmögna donatorer på Upper East Side, men det försöker de sköta diskret och ingen märker något).
Så val i New York brukar inte vara särskilt stora happenings.
Men 2016 råkar vi ju ha en valrörelse som aldrig blir avgjord och bara fortsätter i all evighet och plötsligt är tisdagens uppgörelse i unionens fjärde största delstat lika viktig som någonsin de klassiska i New Hampshire och Iowa.
Ingen kommer visserligen att kunna utropa sig till slutgiltig vinnare heller när New Yorks delegater fördelats, men de – delegaterna – är så många att de ändå har potential att vända vindar och utlösa paradigmskiften.
Om Bernie Sanders hämtar in det försprång opinionsmätningarna fortfarande visar att Hillary Clinton åtnjuter kan han verkligen utmana henne om nomineringen – och vinner Donald Trump tillräckligt stort får han ytterligare ammunition när han försöker trumma in budskapet att han förtjänar den republikanska kandidaturen, även om han inte bärgar det antal delegater som i formell mening behövs.
Att påstå att feber utbrutit i staden New York – i kraft av sin befolkningsmängd såklart allra viktigast i delstaten – vore att ta i, men nog är innevånarna lite roade och hänförda över att för en gångs skull vara föremål för presidentkandidaternas intresse.
Allihop – Sanders, Clinton, Trump, Ted Cruz och John Kasich – har de senaste veckorna varit här och fjäskat och flirtat och försökt visa att de är orienterade i den lokala kulturen.
De har ätit capriciosa-”slicar” på våra pizzerior, åkt tunnelbana, suttit i trånga bås på solkiga diners och pratat beundrade om baseboll-lagen Yankees och Mets.
Inte alla framträdanden av den sorten kan beskrivas som succéer.
För någon vecka sedan åt Kasich till exempel en pizza-slice med kniv och gaffel i Queens och blev grundligt utskrattad. Det är, som New York ser saken, jämförbart med äta de bättre stekhusens filet mignon med händerna.
Det gick inget vidare när Hillary fick för sig att hon skulle ut och åka tunnelbana heller. Hon fick dra sitt Metrocard, vår motsvarighet till SL:s månadskort, genom spärren sju-åtta gånger innan hon kom igenom. Ett gravt nybörjarmisstag – som hade resulterat i stressade medtrafikanters högljudda irritation om det varit i rusningen. Det är nu förstås ingen som inbillar sig att en celebritet som Hillary är stammis på The A-Train mellan Bronx och Rockaway, men om man nu ska låtsas att man är folklig får man ju inte vara fullt så demonstrativ i sin ovana vid de enklaste vardagsbestyr.
Även Bernie Sanders – som inte missar ett tillfälle att påminna om att han är född och uppvuxen i Brooklyn – fick problem när Daily News frågade om han vet hur man reser i tunnelbana nuförtiden.
– Vadå, svarade han, man skaffar väl en pollett och åker.
Inte direkt.
Polletterna – eller tokens, som de kallades – togs ur bruk 2003...
Donald Trump har det lättare på det viset. Han har bott här i hela sitt liv och behöver inte bevisa någonting.
New York känner redan miljardären på femte avenyn innan och utan. På gott och ont, att döma av diskussionerna kring de bardiskar jag suttit vid under våren.
Både de som gillar The Donald och de som inte står ut med honom har väl underbyggda argument.
Sådana diskussioner rasar för övrigt överallt.
New York får ju, till sin egen häpnad, vara med och bestämma i år.