Birgitta går med rullator i väntan på operation: Känns som knivhugg
”Inte värdigt ett välfärdsland som Sverige”
Publicerad 2022-02-02
GÖTEBORG. Birgitta Albinsson, 69, är en av alla svenskar som drabbats av inställda operationer under pandemin.
Under tiden har smärtan i ryggen spridit sig i kroppen och hon har blivit förlamad i ena foten. Hon är beroende av grannar, familj och smärtstillande för att klara vardagen.
– Får jag vänta för länge kommer jag kanske inte ha så många år kvar efter det, säger Birgitta.
Januarisolen lyser in genom vardagsrumsfönstret i stadsdelen Torpa i Göteborg. Birgitta Albinsson sitter i soffan med en kudde som stöd för ryggen. Hon dricker sitt kaffe genom ett sugrör.
– Jag skakar så mycket, det är troligtvis på grund av morfinet. Jag kan inte ta mig upp ur sängen utan det, säger hon.
Smärtan i ryggen kom för fyra, fem år sedan och blev snabbt värre. Plötsligt hade Birgitta så ont att hon behövde stödja sig på sin son Niklas när de var ute på promenad.
– Det är som att någon hugger mig i ryggen när jag står eller varje gång jag gör något över huvud taget, berättar Birgitta.
Efter flera besök hos vårdcentralen kom hon 2019 till en ortoped som direkt ställde henne i kö för en operation.
Våren 2020 slog första coronavågen till mot Sverige. Och Birgittas operation blev tidigt en av de 169 000 icke-akuta ingrepp som fick skjutas på framtiden när sjukhusen hanterade de många covidsjuka som behövde vård.
Blivit isolerad i hemmet
Nu har hon väntat i nästan två år. Och under tiden har Birgitta blivit sämre. Smärtan i ländryggen har nu spridit sig till ett större område, gått ner i det högra benet och förlamat foten.
– Jag har ingen känsel i foten och har fått svårt att hålla balansen.
Ofta går hon med kryckor inomhus. De få gånger hon tar sig ut måste hon ha rullator. Men smärtorna och den försämrade rörligheten har gjort att hon blivit allt mer isolerad i hemmet.
– 99 procent av tiden är jag hemma. Det tar för lång tid och är för jobbigt att göra mig i ordning för att komma ut. Jag har blivit som en eremit, säger Birgitta.
– Jag lever men jag har inget liv.
Hon behöver numera hjälp med det mesta. Två 80-åriga grannkvinnor går ut med hennes sopor, en vän handlar åt henne och hon har köpt städhjälp. Familjen får hjälpa henne med tvätt, ärenden och skjuts till läkarbesök.
De små sakerna hon tidigare njöt av, att gå på promenader i bostadsområdet eller ta spårvagnen för att träffa sina väninnor i stan, gör för ont. När hon sökte färdtjänst fick hon svaret att hon var för ung.
Mer än var fjärde vårdplats borta
Birgitta har förståelse för att all icke-akut vård har behövt pausas på grund av pandemin, och att mer allvarliga fall än hennes har behövt prioriteras under en tid.
Samtidigt var de långa vårdköerna ett problem redan före pandemin.
I Västra Götaland fick 88 procent av invånarna operation eller specialistvård inom vårdgarantin på 90 dagar 2011, enligt Aftonbladets granskning. År 2019, alltså innan pandemin, var siffran 64 procent. 2020 föll siffran till 57 procent.
Antalet vårdplatser här har minskat mer är rikssnittet, med 28 procent, på tio år.
– Jag är inte arg på sjukvården, vi har så bra läkare och sjuksköterskor och allt. Det är ju politikerna som gjort det här. Det är inte värdigt ett väldfärdsland som Sverige, säger Birgitta.
Hon beskriver det som att vissa dagar är svarta, men Birgitta försöker tänka positivt. Katten Selma är hennes bästa vän och hon har fått hjälp av sin son att installera Netflix för att få dagarna fram till operationen att gå.
Men det som först var ett mindre ingrepp kommer nu att bli en större operation från bröstkotorna ner till ländryggen. Och känseln i foten kanske aldrig kommer tillbaka trots operationen, enligt Birgittas läkare.
– Jag försöker tänka att jag blir bra. Men snart fyller jag 70 år och sedan är det mellan ett och två års rehabilitering. Får jag vänta för länge kommer jag kanske inte ha så många år kvar efter det, säger Birgitta.
L-topp: Vårdplatserna är för få
Västra Götaland är i topp av landets 21 regioner med ett vårdberg på över 30 000 pandemiinställda operationer som ska börja betas av under 2022. På Sahlgrenska sjukhuset där Birgitta ska opereras rör det sig om över 6 200 operationer.
Enligt Pär Lundqvist (L), hälso- och och sjukvårdsråd i Västra Götaland, planerar sjukhusen att öka sin vårdproduktion med cirka fem procent i år jämfört med 2019 för att komma ikapp.
En miljard kronor extra satsas på att jobba bort vårdberget.
”Enligt våra planer ska vi klara vårdgarantin i slutet av 2022”, skriver han i ett mejlsvar.
Att regionens vårdplatser minskade med över 28 procent innan pandemin beror enligt honom på en medicinsk utveckling som bland annat kortat tiden patienter vårdas på sjukhus, samt effektivare vårdprocesser.
Men de senaste åren har man haft problem att hålla alla beslutade vårdplatser öppna till följd av personalbrist.
”Vi liksom övriga regioner, har svårt att rekrytera och behålla medarbetare och framför allt specialistsjuksköterskor. Antalet tillgängliga vårdplatser är idag för få och det ser vi på antalet överbeläggningar och på väntetider på våra akutmottagningar”, skriver han.
