Gärningen
Strax efter klockan sju på kvällen den 17 mars släppte Max och Sagas mamma in en okänd person i sin hall.
Elva minuter senare var hennes barn döende efter flera slag från ett hammarliknande föremål.
Själv hade hon fått livshotande skador.
Enligt åklagaren Frieda Gummesson var det den 32- åriga kvinnan från Tyskland som höll i mordvapnet.
Skadorna
Max och Saga dog av våld mot huvudet.
Obduktionsrapporten visar att skadorna antagligen orsakades av flera slag med ett hårt föremål.
Men barnen fick även skador på halsen, armarna, händerna, bålen och benen.
Åklagaren tror att tyskan ville och försökte mörda mamman också. Men misslyckades.
Mamman överlevde och riskerar kroppsliga men.
Mammans tillförlitlighet
I förhör har mamman sagt att hon kan peka ut mördaren.
Hennes tillförlitlighet kommer därför att bli mycket viktig för åklagaren.
Under de första förhören uppfattades mamman som förvirrad och hade svårt att uttrycka sig.
Men enligt förundersökningen blir hennes minnesbilder allt klarare. Efter ett tag är hon ”jättesäker på att det är en tjej” som är mördaren.
Efter morden hölls mamman isolerad. Det fördes en loggbok över hennes kontakter för att visa att hon inte fick någon information om förundersökningen.
Under rättegången kommer åklagaren spela upp larmsamtalet för att visa att mamman var vid medvetande efter dådet.
Tyskan som förövare
Det finns ingen dna-bevisning eller några fingeravtryck som binder tyskan till morden. Åklagaren använder sig i stället av skospår för att placera tyskan i familjens hus. Skorna har
inte hittats, men det finns fotografier där hon har på sig ett par som matchar avtrycken.
Åklagaren kommer även använda sig av listor över telefonsamtal, bilder från övervakningskameror och 56 vittnen.
Det är genom den samlade bevisningen som åklagaren ska försöka bevisa att det är tyskan som är förövaren.
Brotten har varit planerade
För att bevisa att tyskan planerade dådet under lång tid kallar åklagaren en mängd olika vittnen. Flera påstår sig sett en person som liknar tyskan smyga runt i området kring familjens villa, vid flera olika tidpunkter.
Under en husrannsakan hittades en handskriven lapp med anteckningar om adressen till huset i Arboga. I hennes dator fanns en bild på huset.
Hennes svenska rumskamrat vittnar också om hur en hammare försvunnit från lägenheten i Skarpnäck vid två tillfällen, först en gång i slutet av januari och sedan i samband med morden.
I januari hyrde tyskan en bil i Stockholm som hon påstår att hon kört till Örebro. Åklagaren menar dock att hon kört bilen till Arboga i syfte att planera dådet.
Tyskan var i Arboga och saknar alibi
Tyskans telefon har registrerats i Arboga och längs vägen mellan Arboga och Stockholm vid tre tillfällen.
Hennes vänner har också pekat ut henne på en övervakningsfilm från Arboga station strax efter mordet.
Tyskan erkänner att hon varit i Arboga men säger att hon studerat fornlämningar.
Mordvapnet
När tyskan kom hem till Hannover dagen efter mordet möttes hon av en vän som hon också bodde över hos. Vännen har vittnat om att tyskan berättade att säkerhetspersonalen på flygplatsen tagit en hammare från henne.
För sin vän förklarade tyskan att det var hennes rumskamrats hammare och att den måste ha fallit ner i väskan av en slump.
Den hammare som polisen hittade på Skavsta flygplats hade inga spår som kunde bindas till tyskan. Inte heller minns någon av personalen att de tagit en hammare från en kvinna den aktuella tiden.
Tyskans motiv
Hennes olyckliga kärlek till Max och Sagas styvpappa är väl dokumenterad. I förundersökningen redovisas sida upp och sida ner med dagboksanteckningar där hon ältar den avslutade relationen. Hennes svartsjuka mot mamman bevisas också med mejlutdrag.
Tyskans bristande trovärdighet
Åklagaren kommer att försöka bevisa att tyskan ljugit. Bland annat har tyskan uppgett att hon åkt till Arboga för att titta på en fornlämning. Detta menar åklagaren inte är möjligt eftersom tiden inte skulle ha räckt till.
Enligt tyskan ska hon ha fotograferat fornlämningen med sin digitalkamera men sedan raderat bilderna.
Men en teknisk undersökning av minneskortet visade inga spår av raderade bilder.
