”Johan blev en syndabock”

Kerstin Weigl

Rektorn pekades ut som ansvarig för bristerna – körde sin bil av vägen

På midsommarafton – sju veckor efter mordet på Yara – var rektor Johan Johansson svårt deprimerad och körde sin bil av vägen. Han vårdas fort­farande på sjukhus för svåra hjärnskador.

Nu väljer hustrun Karin Johansson att berätta.

– Jag vill att sanningen kommer fram. Jag tycker att Johan blev sviken av sin arbetsgivare som behövde en syndabock, säger hon.

Värdig har hon sagt att intervjun ska vara. Karin Johansson sitter samlad i soffan hemma i villan i Ronneby, svarar på alla frågor. Först om den 1 maj, när polisen ringer om Yaras död. De är på ridklubben med barnen, han tar samtalet i bilen, beger sig till polisstationen och blir kvar nästan hela dagen.

– Johan var naturligtvis bekymrad. Vi pratade om hur han skulle stötta barnen och lärarna.

Johan Johansson älskar sitt arbete som rektor, men på hösten hade han påtalat problemen för förvaltningschefen, elevantalet hade ökat snabbt på de två skolor han ansvarade för, personalen gick på knäna. Sex av tio barn är invandrade, många har stora behov. En kurator hade fem procents tjänst på de två skolorna.

Den 12 maj är han kallad till möte på Kommunhälsan. Johan Johansson har grubblat över sitt ansvar. Vid fem tillfällen fick han information om Yara och agerade. Han ringde socialtjänsten. Fick svaret att en vårdnadsutredning är gjord och fallet avslutat.

’Som en kniv i ryggen’

Han vet att han gjort rätt. I kommunens handlingsplan står: ”Om du lämnar uppgifter om barnet och nämner barnets namn är uppgifterna att betrakta som anmälan.”

– Ändå funderade Johan mycket på om han kunde ha gjort mer.

Inför mötet är han spänd. Hustrun Karin Johansson är med som stöd. Hon hör förvaltningschefen säga att Johan inte ska vara på skolan medan kommunens utredning pågår. Han får ett val. Vill han ta ledigt, sjukskrivas eller ska de på presskonferensen senare samma dag kalla det en ”timeout”?

Johan Johansson väljer timeout. Men på eftermiddagen ringer chefen och säger att de har ändrat sig, att det blir en avstängning. Presskonferens hålls. På tv ser de kommunledningen. Det uttalas att ”rektor är den som står ansvarig”.

– Det var som en kniv i ryggen, säger Karin Johansson.

Senare får de veta att Lärarförbundet samma dag – den 12 maj – kontaktades för överläggning om en avstängning. Mötet bokades till följande dag. Men någon överläggning hölls aldrig. Johan Johansson var redan avstängd. Tvist pågår om brott mot kollektiv­avtalet.

Ältar sin skuld

Nio dagar senare hävs avstängningen. Johan Johansson försöker arbeta, men orkar inte. Nedförsbacken har börjat.

– Johan blev alltmer misstänksam mot allt och alla, berättar Karin Johansson.

Hans samtal kopplas till en kollega, hans arbetsmejl sorteras, somligt vidarebefordras till andra. Det spär på osäkerheten. Vad är det han inte får veta? Han släpper inte sin mobiltelefon en sekund, följer slaviskt medierna. Karin Johansson börjar gå upp tidigt och sortera nyheterna om fallet Yara.

Det blir värre. Ständigt ältar han sin skuld. Han inbillar sig att alla stirrar. Han börjar tänka att någon kan vilja skada hans familj. De tar barnen till konsert med pojkbandet One Direction och Johan spanar bakåt, inte mot scenen.

De söker vård. På vårdcentralen får han lugnande Sobril och en remiss till psykiatrisk klinik. Den får avslag. Johan Johansson anses ha fått adekvat behandling.

Ännu värre blir hans oro. Huset är avlyssnat. Konspirationer pågår. En sång han hör är ett hån mot honom. Han går ner i vikt.

Har inte gjort fel

Johan förstår att han behöver hjälp, börjar i samtalsterapi, som inte riktigt fungerar. Två gånger är de på psykakuten. En gång frågar Karin Johansson läkaren om hennes man berättat om de svarta tankarna om att försvinna.

– Jag frågade om Johan inte borde läggas in och hon svarar nej och frågar: För det vill du väl inte Johan? Alltså, de ställer frågan till Johan som är så deprimerad att han inte kan fatta de enklaste beslut, inte ens om han ska skriva med röd eller blå penna.

Någon inläggning blir det inte. Johan vill ha en ny tid nästa dag, men ingen finns. Och följande dag vaknar de till midsommar­afton.

– På morgonen skulle vi göra en tur till hästen, och barnen ropar på mig att jag ska komma, för pappa beter sig konstigt. Jag ser att han hyperventilerar, håller sig om huvudet och går av och an och upprepar: ”Jag har inte gjort fel”.

Karin Johansson gläds. Äntligen har Johan förstått, han har inget fel gjort! Men i bilen är han tyst och när de kliver ur ser hon att han mår mycket dåligt. Han går inte att lugna. Hon säger att hon ska ringa om hjälp.

”Johan ville försvinna”

Hon lyfter handen, i handflatan under mobilen ligger bilnycklarna som han rycker åt sig, kastar sig i bilen, lyckas komma i väg. Karin Johansson slår larmnumret. En och en halv kilometer längre bort hittas bilen 30 meter in i skogen. Johan ligger i diket.

– Johan ville försvinna, slippa smärta, slippa vara en belastning för oss.

Han är svårt skadad och har enligt läkaren låg medvetandegrad. Om framtiden vet de ingenting.

I veckan bestämde sig Karin Johansson för att ställa upp på en intervju med SVT:s Blekingenytt som kontaktat henne.

- Jag kände att jag har en skyldighet mot Johan att berätta. Han hade inte blivit sjuk utan den offentliga avrättningen. Johan är den enda som blivit uthängd.

Efter tv-intervjun skickade förvaltningschefen en ursäkt till familjen, som pressmeddelande. Karin Johansson fick ett personligt sms. I går beslutade kommunstyrelsen att beställa en extern utredning om hur kommunen hanterade situationen i skolan efter Yaras död.

På frågan om vad som för henne är en upprättelse svarar Karin Johansson:

– Att kommunledningen tar sitt ansvar. Egentligen borde de avgå. Jag vill man nu tar arbetsgivaransvar för Johan och garanterar honom den bästa vården nu och för all framtid.

Fotnot: Aftonbladet har sökt förvaltningschefen angående Karin Johanssons uppgifter, utan att få kontakt.