Trebarnspappan Tim dog av antibiotika

Uppdaterad 2016-07-29 | Publicerad 2016-07-28

Trebarnspappan Tim von Ahn, 44, skulle ta bort en talgcysta på ryggen. Han ordinerades en kur av cefadroxil 500 milligram. Men istället för att hjälpa honom angrep antibiotikan livsviktiga organ i kroppen. Den ovanliga reaktionen Dress syndrome tog hans liv.

– Jag vet att vi inte får Tim tillbaka men ingen annan ska behöva drabbas av det här, säger hans mamma Birgitta.

Det var i mitten av september förra året som 44-årige Tim von Ahn gick till vårdcentralen för att opererat bort en talgcysta, en fettsamling, på ryggen.

Men såret blev infekterat.

Tim ordinerades då en 25 dagar lång antibiotikakur av prepraratet cefadroxil 500 milligram, nära besläktat med penicillin, vilket SVT Stockholm var först att rapportera om.

Extremt ovanlig reaktion

En månad senare började problemen. Birgitta von Ahn, Tims mamma, säger att han fick jättehög feber och fördes akut till Södersjukhuset i Stockholm med leverproblem.

– Efter många om och men var det en hudläkare som tog hudprov på honom och det visade sig vara Dress syndrom, säger Birgitta.

Dress syndrom är en extremt ovanlig reaktion på den här typen av läkemedel. Tim var adopterade från Indonesien och det är främst personer från Sydostasien och Kina som drabbas av reaktionen. SVT skriver att enligt en avhandling från The American Journal of Medicine finns endast nio dokumenterade dödsfall av Dress syndrome i världen, och Tim är den enda som dött av reaktionen i Sverige.

”Var som en skräckfilm”

Tim pendlade mellan sjukhuset och hemmet under flera månader. Birgitta von Ahn beskriver ett av sjukhusbesöken.

– Det var som en skräckfilm när man kommer in, ett akutrum fullt med folk.

Han flyttades från Södersjukhusets hjärtintensivavdelning på kvällen den 26 januari till thoraxavdelningen vid Karolinska i Solna den 27 – men hans liv gick inte att rädda.

Birgitta von Ahn säger att vården har varit strålande under hela tiden som Tim vårdats. De har fått ett starkt stöd och suttit i möten med vårdpersonalen, en kurator som inte behövt ringa har ringt bara för att prata.

– Jag tror att det berört väldigt många, säger Birgitta.

Främst vill hon nu att kännedomen om den ovanliga reaktionen ökar.

– Jag går på ilska, helt klart, jag ger mig aldrig. Jag vet att vi inte får Tim tillbaka men ingen annan ska behöva drabbas av det här. Vi ska inte behöva googla innan man tar en medicin. Vår patientsäkerhet måste bli så mycket större, säger hon och tillägger:

– Vi har så många nationaliteter i det här landet, vi kan inte fortsätta testa våra mediciner på vita män.

”Vågar han äta antibiotika?”

Tim lämnar efter sig tre barn och sin 33-åriga fru, som via Birgitta godkänt att Aftonbladet publicerar både text och bilder.

Hon säger att hans tvååriga son inte förstår vad som hänt, men ett av de första orden som han sa efter att Tim dött var ”pappa”.

– Hon som är 11 år, hon har det jättetufft. Hon har vuxna tankar om att hennes barn inte får träffa sin morfar. Jag tycker inte att hon ska tänka så men det gör hon, säger Birgitta.

Tim har också en lillebror som också är adopterad från Indonesien.

– Han vet ju inte ens om han vågar äta antibiotika någon gång mer.

Själv lever Birgitta fortfarande med tanken på att sonen ska höra av sig.

– Någonstans finns det en vardag, kanske inte för oss ännu. Jag tror ju fortfarande att Tim ska ringa och säga ”Hej mor, en fråga”.

Nu tänker hon inte sluta kämpa för att fler ska veta vad Dress syndrome är.

Följ ämnen i artikeln