Pojkstreck? Här talar vi om terror
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-12
– Klockan halv två på natten stod sex ungdomar på familjens gårdsplan. Några av dem var beväpnade med påkar. Vad skulle den 50-årige fadern göra? frågar jag Tomas Pärlskog, informatör hos polisen i Karlskrona.
Svaret gör mig så häpen att jag upprepar frågan.
Men låt oss vänta med det. Pärlskog, som är polisinspektör, hämtar loggboken från länskommunikationscentralen dit någon – sannolikt den förståndshandikappade 19-årige sonen – ringde klockan 01.28.54 natten mellan fredag och lördag.
Operatören sitter i Malmö. Under samtalet antecknar han i datorn det viktigaste:
”Blev hotade av mopedister”
Så lyder den första meningen.
”Ett helt gäng”
Så lyder den andra.
”Hotar döda uppringaren”
Den tredje.
Stämningen är lätt att leva sig in i. Huset ligger mitt i skogen och det är becksvart. Utanför står en mobb, familjen har varit terroriserad i månader, pojken mobbad i åratal.
Kräktes av stress
”Pojkstreck” är ett ord som förekommit i rapporteringen men pojkstreck för tankarna till något harmlöst.
Här talar vi om terror. Familjen tvingades skaffa sig c/o-adress eftersom brevlådan sprängdes i bitar och nästa blev stulen. Bilen blev sprejad med namnen på familjemedlemmarna och ordet ”damp”. Familjens telefonnummer har lagts ut på Lunarstorm. 19-åringens moped har blivit förstörd. Ungdomar har kört efter och försökt knuffa omkull honom.
Så sent som den åttonde september välte någon en soptunna framför moderns bil när hon var inne i Rödeby. Hennes son var i byn. Hon vågade inte låta honom fara hem ensam på mopeden utan körde sakta bakom för att skydda honom. Hon fick då se hur ett gäng körde ikapp sonen och trakasserade honom.
Han blev så stressad att han stannade och kräktes.
Mobben skrattade och tutade.
I moderns polisanmälan står det:
”X säger att hon kommer att fortsätta att anmäla tills familjen får hjälp.”
Var i trädgården
Jag frågar Tomas Pärlskog hur han kommenterar de orden. Han lägger bunten med anmälningar och loggen från länskommunikationscentralen framför sig på skrivbordet.
– Jag tolkar det som att man vill ha polisens hjälp mot det här gänget.
Natten mellan fredag och lördag: I trädgården står sex ungdomar, den 19-årige sonen talar med larmcentralen och säger att de hotar döda honom.
Loggen noterar automatiskt sekunderna och minuterna medan samtalet pågår. Klockan 01.32.21 säger pojken:
”Pappa har skjutit 2 stycken”
Det verkar – loggen är oklar – som om samtalet avbryts men att pojken ringer upp bara några sekunder senare.
”Y har skjutit 2 st utanför Rödeby
Tappade besinningen och sköt
Gänget var inne i trädgården, 2 ligger kvar”
Denna händelse föregicks av anmälningar, utredningar, insatser från polis, socialen och kriminalvården.
Känd hos polisen
Alla gjorde sitt men inte mycket blev gjort.
Polisen fick anmälningar om den nersprejade bilen och 19-åringens förstörda moped men ”såg inget samband” – säger Pärlskog – eftersom föräldrarna var anmälare ena gången och pojken den andra. Eftersom 19-åringen är myndig kontaktade polisen heller inte socialen om trakasserierna.
– Vi vidarebefordrar normalt inte uppgifter till socialen om brottsoffren är myndiga, säger Pärlskog.
Och om förövarna är under 18 år?
16-åringen som nu är skottskadad var känd hos polisen. I maj dömdes han för grov stöld, olovlig körning och smitning från en trafikolycka.
19 augusti anmäldes han för ofredande av den förståndshandikappade pojken. Polisen lämnade ärendet till kammaråklagare Bengt Iwars som beslutade att inte väcka åtal eftersom 16-åringen redan var dömd för grövre brott.
Familjen fick alltså beskedet att det inte spelade någon roll att gärningsmannen var känd, att polisen visste vad som hänt. Det blev inget åtal i alla fall.
Vilken slutsats skulle familjen dra av det?
Vilken slutsats drog 16-åringen?
Skyddstillsyn
Han var dömd till skyddstillsyn och hade regelbunden kontakt med övervakare. Uppenbarligen ansåg kriminalvården att vården fungerade, trots att 16-åringen polisanmäldes för ofredande: han kunde köra omkring med sin moped på nätterna.
Så vad skulle den 50-årige fadern göra när mobben stod i hans trädgård mitt i natten och, enligt larmet till polisen, hotade att döda hans son?
– En befogad fråga, säger Tomas Pärlskog. Man får inte skjuta andra människor. Men det finns en allmän förståelse för att man inte kan tåla vad som helst.
Svaret gör mig häpen. Jag tog för givet att han skulle säga att en människa i trångmål ska ringa polisen, vars uppgift det är att värna medborgarnas liv och trygghet.
Jag ställer frågan en gång till. Pärlskog svarar:
– Vad ska en man göra? Du får utöva ett våld som inte är oförsvarligt. Var detta oförsvarligt? Det kan inte jag avgöra, det är domstolens uppgift.
Mordmisstänkt
En pojke är död, 16-åringen ligger på sjukhus med allvarliga skottskador; en man som alltid har skött sig är häktad, misstänkt för mord.
En logisk slutpunkt i laglöst land.
Jag talar med en person i Rödeby som säger:
– Du skriver väl inte mitt namn? Då kanske de ger sig på min familj.