Ryska fotografen Victoria, 67: ”Ukraina är mitt ansvar”
Uppdaterad 2023-10-02 | Publicerad 2023-10-01
Fotografen Victoria Ivlevas liv vändes upp och ner när Ryssland invaderade grannlandet.
Hon flyttade från hemmet i Moskva till krigshärjade Ukraina, men blev lycklig på köpet:
– I Ryssland levde jag i skräck. Här är jag fri.
Sedan mars 2022 lever hon med ständiga flyglarm, och bomber som ibland faller i närheten av lägenheten i Kiev. Ändå har hon aldrig ångrat sig:
– Jag lämnade Ryssland utan att tveka. Mitt mål var att åka till Ukraina för att hjälpa landet, för att göra maximal nytta, eftersom det var mitt land som attackerade Ukraina. Det betyder att det som händer är mitt fel och därmed mitt ansvar, säger Victoria Ivleva.
Har jobbat vid fronten
I 18 månader har Ivleva fotograferat förödelsen vid fronten och på andra platser i landet. Samtidigt har hon hjälpt många krigsdrabbade ukrainare, senast Svetlana Ogulik och hennes tre söner. Ivleva fotograferade deras sönderbombade hem för tre veckor sedan i byn Davydov Brid i Cherson-området.
Sedan lade hon upp en vädjan på sin Facebook-sida om hjälp till familjen. Det dröjde bara några dagar innan Svetlana fick 2 000 dollar och sju paket med kläder, mat och skolsaker.
– Det är enormt mycket pengar för Svetlana, som är arbetslös. Ukrainarnas solidaritet är otrolig. Om en hund saknas hjälper folk från hela landet till med att leta efter den. Det är bara normalt för Ukraina, säger Ivleva.
67-åriga Victoria Ivleva är en av Rysslands mest kända fotografer, och har bland annat dokumenterat folkmordet i Rwanda, Tjernobylkatastrofen 1986 och Ukraina-kriget från starten 2014.
Fick ett bättre liv
Paradoxalt nog fick hon ett bättre liv när Ryssland invaderade Ukraina och hon tilläts flytta dit förra våren, som en av mycket få ryssar:
– Jag kom till ett land i krig. Men jag är lycklig eftersom jag vet att ukrainarna behöver mig och jag behöver dem. Jag är kär i Ukraina. Landet är vänligt och trevligt, inte hårt som Ryssland.
– Senaste året har det skett saker inuti mig. Jag förstår nu att under nästan hela mitt liv levde jag i ett land där jag stod i opposition mot mitt land, utom ett decennium under Gorbatjov och Jeltsin. Det är väldigt skönt att leva i ett land som jag stödjer till fullo. I Ryssland levde jag i skräck. Här är jag fri, säger Ivleva.
Hon minns den gnagande känslan i Moskva. Själv var hon inte en av de hårdast drabbade, även om hon 2021 satt häktad två dagar efter att hon demonstrerat för människorättsrörelsen Memorial. Men hon var konstant orolig att något skulle hända henne:
”Inte rädd längre”
– Varje gång jag gick in i mitt hem tittade jag till höger och till vänster, för att kontrollera att ingen var där. Den känslan är borta nu, jag är inte rädd längre.
Hon konstaterar att ukrainarna och ryssarna utvecklats till olika folk sedan Sovjetunionens fall.
– I 30 år lämnades ukrainarna i fred, regimen trakasserade inte folket. Det var tillräckligt för att folket skulle organisera sig själva och för att det civila samhället skulle bli starkt, säger Ivleva.
”Värderade inte friheten”
Ukrainarna blev ännu mer frihetsälskande efter Majdan-revolutionen 2013, när de störtade den Putin-vänlige dåvarande presidenten Viktor Janukovytj. Något liknande hände aldrig i Ryssland, där Gorbatjovs perestrojka på 1980-talet kom uppifrån:
– Vi ryssar visste inte vad frihet är och att man måste kämpa för den. Den gavs till oss och vi värderade den inte tillräckligt mycket. Vi ville ha friheten, men vi vårdade den inte, säger Victoria Ivleva.
”Ryssarna är redo att lida”
Varför har inte ryssarna avsatt Putin för länge sedan?
– För att han förkroppsligar det som ryssarna vill ha. Han är extremt ovänlig, smutsig till sinnet och en professionell lögnare. Alla de kvaliteterna finns hos mina landsmän, måste jag säga. Och den berömda ryska kulturen som vi är så stolta över är bara ett tunt lager smör ovanpå all skit.
– Och så länge Ryssland kan sälja olja till Kina och Indien kommer inget drastiskt hända med den ryska ekonomin. Glöm inte att ryssarna dessutom är vana att leva i fattigdom. Särskilt om de kämpar för sitt fosterland. De är redo att lida.
Finland som exempel
Fronten har stått stilla i månader. Kan Ukraina ta tillbaka sitt territorium?
– Ett fantastiskt exempel på vad som borde hända är Finland. Efter tre månaders fruktansvärt krig mot Sovjetunionen 1940 förlorade landet Karelen. Men myndigheterna hjälpte alla ut ur området och i dag kan vi i ett historiskt perspektiv se att det var Finland som vann. Landet har världens bästa skola och folk lever i trygghet. Skillnaden är enorm när du korsar gränsen in i ryska Karelen, där det fortfarande känns som 1943.
– Samtidigt måste jag säga att det som var möjligt för Finland inte är det för Ukraina. Folket vill inte lämna ifrån sig sitt territorium, förmodligen för att Ryssland och Ukraina stod så nära varandra. Smärtan och hatet är mycket starkare, säger Victoria Ivleva.
Fotnot: Victoria Ivlevas fotoutställning ”Ukraina – 581 dagar av krig” kan beskådas i föreningen Ordfronts lokaler i Stockholm.