Europas mest perfekta plats för vindkraft – bromsas av meterbråk

Vi tittar ut över Europas största vindkraftpark. Jag har aldrig sett så många vindkraftsnurror på en och samma gång.

Denna dag producerar vindkraftparken en femtedel av hela Sveriges vindkraftproduktion. Men det skulle kunna vara mycket mer.

– Problemet är att det tar väldigt lång tid att få de nödvändiga tillstånden, säger Kristina Falk på Svevind.

PITEÅ. Vi befinner oss på den mest perfekta platsen för landbaserad vindkraft i Sverige och i Europa.

Allting stämmer.

Vindförhållandena, temperaturen, geografin, befolkningstätheten.

Dessutom ropar hela Sverige på mer och billigare el.

Ändå står detta gigantiska projekt i lilla Piteå nu och stampar på ett och samma ställe.

Så vad är det vi väntar på?

Vi börjar på ett konferensrum i Svevinds lokaler högt upp i ett av husen i Piteås universitetsområde. Trots sitt svenskklingande namn är det tyskägt.

Ute är det kallt och massor av snö. På väggen sitter kartor över Markbygdens vindkraftpark som med sina nästan 800 vindkraftverk på en yta som är lika stor som två Stockholm blir Europas största landbaserade vindpark, enligt företaget.

Vindkraftparken byggs i tre etapper som alla har olika färg på kartorna. Så här långt är cirka 500 vindkraftverk färdigbyggda och uppkopplade till elnätet.

Då har projektet pågått ända sedan 2008. Vid sidan av en mindre testpark stod de första vindsnurrorna färdiga 2013. Tio år senare är det fortfarande oklart när den sista etappen blir färdigbygd samtidigt som Sveriges ropar efter mer el.

Inte minst behöver de nya gröna industrierna i norra Sverige avsevärt mer el för att byggas ut i den takt som företagen hoppas.

På ett sätt har ägaren Svevind sig själv att skylla. Man har tillstånd för hela vindkraftparken men vill nu bygga vindkraftverk som är 300 meter höga istället för de 200 meter man har tillstånd till.

– Under de år vi varit verksamma har vindkrafttekniken utvecklats oerhört mycket, förklarar företagets operative chef Fredrik Bäcklund och tar en sipp ur den svarta kaffemuggen. Genom att bygga högre blir vindkraftverken mycket mer effektiva och producerar mer energi. Det innebär färre vindsnurror för att få ut samma effekt.

Ursprungligen var det tänkt att bli 1101 vindkraftverk. Nu blir det 300 färre men med samma elproduktion.

Han släpper ifrån sig ett plågat leende.

– Eftersom vi redan hade tillstånd för 200 meter trodde vi det skulle vara en ganska enkelt och snabb process att få bygga högre. Men så har det inte blivit.

1 juli 2021 lämnades ansökan in till Mark- och miljödomstolen. Enligt Kristina Falk, som ansvarar för tillståndsansökningarna hos Svevind tog det sex månader innan domstolen ens skickade ansökan vidare till de myndigheter som ska yttra sig. Svevind har också kompletterat sin ansökan men upplever att processen avstannat.

– Har vi tur kanske vi får tillståndet till våren eller sommaren, säger Falk. Men vi har egentligen ingen aning om hur lång tid det kommer att ta.

Hon rycker frustrerat på axlarna.

– Politiker från båda blocken säger hela tiden att tillståndsprocesserna för att bygga ny energi måste kortas men i praktiken händer det ingenting. Vi upplever snarare att det tar längre tid nu än det gjorde när vi började.

Varför tar det så lång tid, undrar jag?

– Vi vet inte säkert. Men min känsla är att de som ska granska ansökningarna har för lite resurser. Ansökningarna blir liggande på hög för att de inte har tillräckligt med folk som kan ta itu med dem.

Hon tycker också att tillståndsprocesserna för olika delar av utbyggnaden borde slås ihop.

– Nu måste vi söka ett tillstånd för själva vindkraftsetableringen och sedan ett annat för att dra elledningar som kopplar ihop vindsnurrorna. Där kan man vinna mycket tid.

Fredrik Bäcklund betonar att företaget förstår att tillståndsprocessen måste ta viss tid eftersom det handlar om en demokratisk process där besluten måste granskas.

– Men vi vill alla säkra Sveriges elförsörjning och då kan vi känna att det tar orimligt lång tid att få de nödvändiga tillstånden.

Försvarsmakten är en annan bromsande faktor. De har ofta synpunkter på var vindkraft ska få byggas för att inte kollidera med svenska försvarets intressen. När Markbygden började byggas var försvaret, enligt Svevind, med i processen från start.

– Vi vill inte lägga miljoner på att ta fram en ansökan för att sedan få nej av försvarsmakten i ett sent skede, säger Kristina Falk. Tidigare gav de förhandsbesked, nu vill de inte göra det längre. De vill inte ens vara med i en dialog vilket är ett stort problem.

Mikael Forsgren, chef för mark- och miljödomstolen i Umeå håller med om att ärendet tagit längre tid än normalt.

– Det finns perioder där målet legat stilla i onödan. Delvis har det och göra med resursbrist men det har också varit ett ovanligt komplicerat ärende. Länsstyrelsen har haft synpunkter på att underlaget inte varit komplett. Dessutom har försvarsmakten i ett sent skede sagt blankt nej till ansökan. Med hänvisning till sekretess.

Detta gör att det nu blir regeringen som till slut får fatta beslut i frågan. Sannolikt tidigast till hösten.

Mark- och miljödomstolen i Umeå har på grund av den höga arbetsbelastningen fått förstärkning.

– Det pågår ju en enorm industriell satsning i norra Sverige. Vi har fått fem extra domare som börjar arbeta under våren vilket kommer att korta handläggningstiderna generellt.

Mikael Forsgren tror det går att snabba på tillståndsprövningen till viss del.

– Men det kan krävas ny lagstiftning. Dessutom är vi också bundna av EU-regler som Sverige inte kan påverka.

Ändå har Markbygdens vindkraftpark varit förhållandevis förskonad från överklaganden vilket annars är en stor orsak till förseningar vid byggen av vindkraft.

Varför förstår jag när vi åker upp till vindkraftverken längs en väg där bebyggelsen successivt blir allt glesare. När vi svänger in på det jättelika området upphör den så gott som helt. Allt jag ser är skog, kullar, massor av snö och ännu fler vindkraftverk.

Åt vilket håll jag än vänder mig snurrar tre långsmala armar från hundratals kraftverk. Det enda som bryter stillheten är ett lågintensivt, brummande ljud som ligger som en bakgrundsmatta över vinterlandskapet. Men det finns ingen som kan bli störd av ljudet utom en och annan tjäder och älg.

Ödsligheten är en framgångsfaktor för vindkraftparken. En annan är vindförhållandena.

Innan platsen valdes gjordes noggranna undersökningar tillsammans med experter på Uppsala universitet. De visade att området utanför Piteå bjöd på unikt goda vindförhållanden.

När vi lämnar kontoret i Piteå är det i det närmaste vindstilla. Men 20 minuters bilresa västerut känns en kraftig, kall vind. Terrängen blir successivt högre. De högst belägna snurrorna ligger på en platå på 500 meters höjd.

– Vinden trycks ihop och pressas uppåt vilket ger exceptionellt goda förhållanden, säger Svevinds kommunikationschef Tomas Riklund. Allra bäst levererar vindkraften på vintern då luften är tyngre.

Vi stannar till vid en av två transformatorstationer i vindkraftparken. En jättelik anläggning mitt ute i ingenstans med en virrvarr av ledningar och teknik. Från kopplingsstationen hörs ett oregelbundet knastrande ljud. Härifrån kopplas all energi som utvinns av vindkraften ihop med Svenska kraftnäts stamnät av 400-kilovoltsledningar.

Anläggningen är Sveriges största kopplingsstation och ett skyddsobjekt så det råder stränga regler kring vad vi får fotografera.

– Transformatorstationen kan leverera 1 700 megawatt, berättar Anders Eriksson som arbetar på Markbygden Net som sköter vindparkens elnät. Det är mer än vad transformatorstationen vid kärnkraftsverket Oskarshamns 3 levererar.

I dag är det bra fart på vindkraftverken. Enligt Eriksson producerar Markbygden samma dag 20 procent av all el från vindkraft i hela Sverige. Det säger en del om storleken och vikten av anläggningen.

– Den aktuella dagen står den för 4-5 procent av hela Sveriges el-produktion.
Fullt utbyggd väntas parken leverera 8 procent av Sveriges totala elkonsumtion på årsbasis.

Men det är också stor skillnad mellan den totala kapacitet som parken teoretiskt kan leverera om det blåser optimalt och vad man verkligen får ut.

– Vi har en verkningsgrad på cirka 35 procent och det beror på att det inte blåser hela tiden, säger tekniske chefen Tobias Hannu.

Trots att det handlar om kritisk infrastruktur för Sverige drivs parken helt i kommersiell regi. Svevind står för alla tillstånd men det är olika investerare som köper in sig och bygger vindkraftverken. Stora pensionsfonder, vindkrafttillverkare och energiföretag. Nästan alla har utländska ägare.

– Vi har haft mycket svårt att locka svenska investerare, säger Riklund.
Men i september köpte skogsbolaget SCA, som också äger en del av vindkraftsparkens mark, in sig i en del av parken som redan är färdigbyggd. Det är en del av en större satsning företaget gör på vindkraften.

Bland ägarna finnas också det kinesiska kärnkraftsföretaget CGN som 2017 köpte 75 procent av 179 redan byggda vindkraftverk av amerikanska General Electric och Green Investment Group.

Köpet har i efterhand väckt visst uppseende och kritik eftersom det handlar om för Sverige vital infrastruktur.

Vi passerar många av den numera kinesisk ägda kraftverken. De är lätt igenkännliga då bakdelen där bladen binds samman är en fyrkatig låda. Många av de andra har en rund bakdel.

Vindkraftindustrin är väldigt internationell och det är lite av vilda västern över marknaden där många aktörer från en rad länder är med och bygger Markbygdens vindkraftpark.

– I inledningsskedet var det utförare från 28 länder som var med och byggde olika delar av parken, berättar Riklund.

Fortfarande är det en stor internationell närvaro i Piteå.

Men investerarna är inte beredda att vänta hur länge som helst.

– Drar tillstånden ut för länge på tiden finns risken att de hoppar av, säger Tomas Riklund.