’Hade inte kapacitet att mörda Olof Palme’

Victor Stenquist

Förre Säpochefen avslöjar teorier om statsministerns död i ny bok

helskärm

Säpo anmälde Olof Frånstedt till JK när första ­delen av hans självbio­grafi kom ut.

I del två fortsätter den förre chefen för kontraspionaget att sticka ut ­hakan. Han berättar om nya Palme-spår, konflikter inom Säpo och den hemliga organisationen Stay Behind.

Nu är han beredd att ­dela med sig av uppgifterna till Palmeutredningen:

– Mig har man under dessa år aldrig kontaktat för information, råd eller synpunkter. Men jag ­kommer om de kallar.  

Åren 1967-1978 var Olof Frånstedt, 84, chef för ­Säkerhetspolisens operativa avdelning. Där hade han bland annat ansvar för kontraspionaget - alltså att avslöja utländska spioner som verkade i Sverige.

I höstas hamnade Olof Frånstedt i blåsväder när första delen av hans självbiografi ”Spionjägaren” kom. I boken pekar han ut två ledande socialdemokrater, Anders Thunborg och Pierre Schori, som källor till underrättelseorganisationen IB under 60-­talet. Det avslöjandet, och andra hemliga dokument, fick Säpo­ och åklagarkammaren för säkerhetsmål att ­anmäla Frånstedt till justitiekanslern (JK). Men JK lade ner ärendet.

– Ärligt talat, jag tycker det är genant. Jag förstår ­inte att man ens har tid och råd att ägna sig åt mig. I dessa kristider borde de ha fullt upp med att leta upp terrorister och agenter. Vi har en stormakt i vår närhet som rustar för fullt ­militärt, men också på ­underrättelseområdet. Jag tycker de borde hålla sig till dessa mer angelägna uppgifter för landets säkerhet.

Olof Frånstedt fortsatte poliskarriären som läns­polischef i Göteborg. Sen arbetade han många år ­inom den privata säkerhetsbranschen.

Uppsökt på kontoret

Del två av ”Spionjägaren” avhandlar hans egna tankar om bland annat statsminister Palme:

– Min syn är att det är en hel del som inte stämmer kring teorin om Christer Pettersson. Jag tror inte han hade den mentala kapaciteten att mörda en statminister.

I stället har Olof Frånstedt i sin bok skrivit om detaljer som ”kastar en mörk skugga över Palme-mordet”. Det handlar om de ­tidigare rapporterade uppgifterna om att män med walkie-talkier synts nära platsen där Palme sköts.

I boken återberättar han en händelse under sin tid som chef på Säpo när en kvinna i januari 1975 uppsökte honom på kontoret. Hon var propert klädd, i 40-45-årsåldern och berättade att hon var ledare för en grupp personer som hade som hobby eller intresse att följa efter och bevaka personer som var extrema vänsteranhängare eller ­nazister. Kvinnan hette ­Barbro och berättade att de använde walkie-talkier. Syftet med hennes besök var att be Säpo hålla sig ­undan om de träffade på gruppen när de smög runt på stan.

När Frånstedt många år senare fick nyheten om statsministermordet rös han. Han misstänkte att det kunde finnas ett samband med gruppen som ­elva år ­tidigare sökt upp ­honom.

”Delar försummades”

Tankarna finns kvar än i dag:

– Jag tycker framför allt att utredningen skulle titta närmare på de uppslags­ändar som fanns kring personer som kan ha rört sig kring Stockholms centrum mordnatten. Min kontakt med den så kall­ade Barbro-gruppen som jag berättar om i min bok skulle kunna vara en ledtråd att nysta vidare i.

Olof Frånstedt har nyligen opererats och svarar därför på Aftonbladets frågor i mejl. Han utvecklar sin syn på varför mordet 1986 ännu inte är löst. Vem tror han mördaren är?

– Det är omöjligt att veta eftersom jakten på mördaren misslyckats. Allt blir därför bara spekulationer. Det avgörande problemet med Palmekommissionen under den första ­tiden var att man låste sig för en förklaringsmodell. Därmed försummades viktiga delar i mordspaningen.

– Det är sorgligt att polisarbetet bedrevs så bristfälligt att huvudvittnets, Lisbet Palme, utsaga om Christer Pettersson kom att underkännas av domstolen när Pettersson frikändes.

Avslutades bryskt

Olof Frånstedt träffade bara Olof Palme en gång - när han lämnade en lista över misstänkta utländska agenter i Sverige. Stats­ministern dolde inte sin kritik mot Säpos samar­bete med amerikanska spionorganisationen CIA. På listan fanns över hundra personer namngivna. Där stod också vilken organisation de var knutna till, däribland MI6, KGB - och CIA.

Till Palmes förtret fanns en bekant till honom, kall­ad ”professorn P.”, med på listan - en CIA-agent som misstänktes vara dubbel­agent knuten till KGB. ­Detta gjorde statsministern upprörd och mötet ­avslutades både snabbt och bryskt.

I boken berättar Olof Frånstedt också om den hemliga organisationen Stay Behind, en motståndsrörelse som skulle verka i händelse av att Sverige blev ockuperat av främmande makt.

– Det var ett klokt och framsynt beslut att bilda Stay Behind. Erlander var initiativtagaren efter kontakter med USA och Palme hjälpte till rent praktiskt när han knöts som medarbetare till Erlander.

Olof Frånstedt medverkande senare i uppbygg­naden, bland annat för att diskutera vilka personer som var aktuella för viktiga samhällsfunktioner och kunde ingå i Stay Behind-organisationen.

– Under andra världs­kriget stod de flesta länder i Europa helt oförberedda för en situation där landet var delvis eller helt ockuperat. Med Stay Behind fick vi en organisation som kunde verka i ett krisläge, och som dessutom hade en bred och demokratisk förankring i samhället. Den förankringen hade saknats i en del länder under kriget.

Flygas till England

I boken avslöjas att kungafamiljen skulle transporteras västerut från Stockholm på Mälaren med militärfartyg och landsättas på södra landsidan. Sen skulle kungen med mindre följe placeras i ett bergrum medan övriga kungafamiljen och hovet skulle flygas till England. Om den militära hotbilden inte tillät en resa till England så skulle de transporteras till USA i stället.

Utdrag ur nya boken

Palme och Stay Behind: ”Palme värvades som sekreterare åt statsminister Tage Erlander. Det var början på en karriär som sedan gick spikrakt uppåt, ända tills han själv blev statsminister. Palme kom därför att ganska snart lämna Försvarsstaben. Men innan dess deltog han i utredningsarbetet för organiserandet av Stay Behind, en motståndsrörelse som skulle fungera i händelse av att Sverige blev ockuperat.”

IB:s uppbyggnad: ”Men IB skulle inte bara registrera personer i Sverige. Dokumentet innehåller även den tidigare helt okända uppgiften att IB:s efterforskningar och registreringar också skulle omfatta personer i andra länder. Åtminstone gällde det Danmark, Finland och Norge - kanske också personer i Västtyskland.”

CIA-listan: ”Palme ögnade snabbt igenom den, sammanbiten och under tystnad. Jag märkte att han ilsknade till, kroppsspråket var tydligt, och han närmast kastade tillbaka listan till Persson varefter han reste sig och sade helt kort: ’Mötet är avslutat.’”

Frånstedt om Palme-spåren

PKK-spåret: ”PKK-spåret var ett misstag från första början. Det fanns ingen substans i misstankarna, som byggde på tolkningar av svåröversatta samtal mellan PKK-anhängare. Att man hängde fast vid detta, liksom exempelvis Sydafrika-spåret, berodde på att Hans Holmér ledde en politisk utredning, inte en polisiär utredning. Regeringen var redan mordnatten övertygade om att Olof Palme mördats av politiska skäl.”

Christer Pettersson: ”Teorin är att mördaren flydde upp för en lång, brant trappa. Jag tror inte att Pettersson, som hade allvarliga missbruksproblem, klarade av en sådan språngmarsch för att sedan bara försvinna obemärkt. Hade han tagit sig upp skulle han vara så påverkad av ansträngningen att det väckt uppmärksamhet, man måste dessutom vara mentalt väldigt iskall om en sådan skjutning inte gett effekter på uppträdandet.”

Polisspåret: ”Det är också ett av flera möjliga spår. Men jag tycker framför allt att utredningen skulle titta närmare på de uppslagsändar som fanns kring personer som kan ha rört sig kring Stockholms centrum mordnatten.”