Spanien nästa land till rakning

Småspararna flyttar sina pengar

KRISAR. Den spanska bankjätten Bankia är i centrum för bankkrisen som skakar hela eurozonen.

Världens börser gjorde tummen upp efter nödlånen till Spanien.

Glädjen brukar numera dock bli kortvarig med ständigt nya problem lurande runt hörnet.

Tilltron till det ekonomiska systemet avgör allt. Om tilltron brister hjälper inga nödlån.

I Spanien syns liknande tendenser. Privatkunder har de senaste året tagit ut 360 miljarder kronor och flyttat dem utomlands. Dessutom har utlänningar tagit hem tillgångar från landet motsvarande 1 260 miljarder kronor.

Detta var före det grekiska valet den 6 maj som kraftigt accelererade eurokrisen. Och innan ratinginstitutet Standard & Poors sänkte Spaniens kreditbetyg rejält.

Förmodligen är det inget vågat antagande att uttagen ökat ytterligare sedan dess.

Trenden oroar EU:s ledare. Det sista man vill ha ovanpå den redan svåra finanskrisen i Europa är en klassisk bankpanik som ytterligare undergräver systemet och möjligheten till återhämtning.

Brandsprutan

Vid ett informellt möte i Bryssel för några veckor sedan började man diskutera en insättningsgaranti som omfattar alla euroländer. Som vanligt är det Angela Merkel som bromsar. I slutändan är det de tyska skattebetalarna som gör en sådan garanti trovärdig.

I helgen tog EU ännu en gång fram brandsprutan för att försöka släcka en ny oroshärd. Spanien utlovades 900 miljarder kronor i stöd för att rädda sina banker. Ett sätt att försöka undanröja alla problem som kan tänkas förvärra paniken om grekerna i nyvalet röstar mot att genomföra de besparingar man lovat EU i utbyte mot nödlån. Spanien är det fjärde eurolandet som måste hållas under armarna av Bryssel.

I morse reagerade börserna med behärskade glädjeskutt.

Medicinen har fått patienten på fötterna igen. Men väldigt lite talar för att effekten är mer än kortvarig.

Spekulanterna vänder förmodligen sin oro mot Italien istället. Ska de bli nästa land som tvingas ansöka om nödlån? Spekulanterna gör sitt för att driva fram ett sånt scenario.

EU:s stödfonder klarar Spanien men mäktar de med Italien?

Vem litar på EU-ledare?

Att oron intensifieras beror på att ingen längre litar på vad euro-ländernas ledare säger. För bara en vecka sedan försäkrade Spaniens ledare att landet klarar sig utan nödlån. Det måste han givetvis göra intill samma stund som landet tar nödlån. Men när mönstret upprepas gång på gång skapar det rädsla och en misstänksamhet mot det ekonomiska systemet.

Som Financial Times analytiker Martin Wolf skriver: Det har gått så långt att rädslan blivit rationell.

Europa står mitt i en kris vi inte upplevt på årtionden. Värst av allt så vet ingen vad lösningen är. Såväl ekonomer som ledare famlar.

Vad händer om Grekland lämnar eurosamarbetet efter söndagens val? Hur illa blir det? Ingen vet.

Hur ska man få Europas ekonomiska hjul att snurra samtidigt som en majoritet stater måste spara och en deppig stämning sprider sig bland konsumenterna? Ingen vet med säkerhet.

Om Grekland lämnar euron innebär det dödsstöten för valutan? Nobody knows.

När så fundamentala frågor står utan givna svar är det inte konstigt att tilltron till hela det ekonomiska systemet sviktar. I ett sånt läge kan allt hända.