Sämsta tänkbara tajming för brittiskt utträde
Från början sågs det mest som ett tomt hot från Storbritannien. Nu är ett brittiskt utträde ur EU plötsligt en reell möjlighet. Tajmingen är sämsta tänkbara.
Värst av allt är att ingen riktigt kan överblicka konsekvenserna. Bara att de blir stora.
Fram till nu har EU varit något som alla vill in i och ingen vill lämna. Ett slags garant för framtida välfärd och fördelar.
Plötsligt är det inte så längre. Eurokris, flyktingkris och David Camerons hot om att lämna har ändrat på det. EU som framstod son ett mycket robust bygge som ständigt skulle utvecklas framåt skakar plötsligt i sina grundvalar.
Till och med EU:s ordförande Donald Tusk erkänner att unionens framtida existens är hotad. Något som i och för sig kan vara taktik för att få övriga EU-länder att gå med på det kompromissförslag som han lagt fram för att få britterna att stanna kvar.
Storbritannien är unionens näst största ekonomi. Försvinner den får det konsekvenser.
Som ständigt EU-skeptiskt har landet utgjort en balans mot mer EU-vänliga stormakter som Tyskland och Frankrike och hållit tillbaka utvecklingen mot alltmer överstatlighet.
Tilllika lätt EU-skeptiska Sverige har haft en stark allierad i Storbritannien i många frågor som rör hur EU ska fungera.
Storbritannien är en militär stormakt med en särskild relation till USA som gett EU extra tyngd vid utrikespolitiska kriser. Utan Storbritannien får EU en ännu svagare röst i utrikespolitiken.
Opinion vänder
Även om de ekonomiska och politiska konsekvenserna i detalj är svåra att överblicka skulle ett brittisk utträde innebära en rejäl käftsmäll för hela tanken bakom EU. Vad är det för fel på unionen om ett så stort och viktigt land väljer att lämna?
Kanske kan det väcka tanken hos fler länder och folkopinioner. Redan i dag växer nationalismen med EU-fientliga partier i många länder.
Omröstningen om ett brittiskt utträde kommer dessutom vid sämsta tänkbara tidpunkt när hela EU-konstruktionen redan är extra skakig. Ett utträde skulle skapa stor instabilitet i ett läge då det är det sista Europa behöver.
När Cameron gav sitt löfte om att brittiska folket skulle få säga sitt om fortsatt medlemskap eller inte kändes en Brexit trots allt långt borta. Opinionsmätningarna visade på en klar majoritet för de som ville stanna kvar i EU.
Sedan har det gått med den opinionen precis som när skottarna skulle rösta om självständighet. När Cameron gav löftet såg risken för skotsk självständighet ut att vara minimal. När valet närmade sig kampanjade han och övriga brittiska partiledare desperat i Skottland för att stoppa ett ja till självständighet.
Stoppa invandrare
För första gången visar opinionsmätningarna nu att en övervikt av britterna är för ett utträde ur EU. Den senaste mätningen från institutet YouGov visar att 45 procent vill lämna och 36 procent vill stanna kvar. Hoppet för dem som vill ha kvar Storbritannien i unionen står till alla dem som ännu inte bestämt sig.
Problemet för Cameron är att den allmänna bilden i hemlandet är att han inte lyckats särskilt bra i sina försök att förhandla fram bättre villkor, framförallt i den viktiga frågan om invandringen. Under valrörelsen förra året kunde jag själv konstatera att många britter vill kunna stoppa invandrare från andra EU-länder, framförallt det forna Östeuropa.
Så långt har Cameron inte nått. Han vill neka EU-medborgare bidrag under de första fyra åren de arbetar i Storbritannien. Tusks kompromissförslag ger den möjligheten med det är EU som ska bestämma om den rätten.
Avgörs
Vilket är precis vad den brittiska kritiken går ut på; Bryssel bestämmer alldeles för mycket. Mer makt måste föras tillbaka till medlemsländernas parlament.
Av den varan finns det väldigt lite i Tusks kompromiss.
Vid EU-toppmötet på torsdag avgörs om Cameron lyckas övertyga övriga EU-länder att gå med på britternas krav. De flesta tror på någon form av uppgörelse. Ingen vill bli av med Storbritannien.
Men då återstår det viktigaste. Att övertyga britterna.
Det blir minst lika svårt.