Ödesmöte i Bryssel
Om ledarna inte kan enas väntar börsfall och ökad arbetslöshet
På onsdag hålls ett avgörande toppmöte i Bryssel om Europas framtid.
Ska ledarna lyckas enas kring regler som permanent löser skuldkrisen?
Eller störtas kontinenten in i ett ännu värre kaos med stora börsfall och ökad arbetslöshet?
EU-toppmötet beskrivs som sista chansen att rädda euron. Kommer länderna att kunna enas om en slutgiltig lösning på skuldkrisen i Europa?
Av allt att döma handlar det mer om att vinna tid. Europas ledare vill vid varje givet tillfälle bara göra precis så mycket som krävs för att lugna marknaden. Vilket gjort att det som började som en skuldkris för Grekland är på väg att utvecklats till en bankkris i stora delar av Europa. Om de blir som tidigare att marknaden inte nöjer sig så kommer EU-ledarna att vara tvungna att försöka att gå ännu längre.
Inte sprida smittan
Är Grekland fortfarande det stora problemet?
Nej. Nu handlar det framförallt om att hindra den grekiska smittan att föras vidare till andra länder som också har stora skuldberg, som Italien och Spanien. Italiens ekonomi är så stor att det blir nästan omöjligt för övriga EU-länderna att rädda den. Smittan förs vidare i den stund som marknaden inte längre tror att Italien och Spanien ska kunna betala tillbaka sina lån.
I ett sånt läge ökar risken för en ny recession liknande den 2008 markant.
Vilka är knäckfrågorna den här gången?
Räddningsfonden, EFSF, ska förstärkas för att bli mer trovärdig. I dag finns 440 miljarder euro till att rädda skuldtyngda ekonomier. Nu är man inne på att den måste vara på minst 2 000 miljarder euro.
Skuldnedskrivning. I månader har EU:s ledare vägrat ta ordet skuldnedskrivning i sin mun. Nu verkar man vara enig om att Greklands skulder måste skrivas ner för att de någonsin ska kunna ta sig ur krisen. Det ska ske under ordnade former genom att de utlånande bankerna "frivilligt" går med på att efterskänka 40-60 procent av skulderna. Den slutgiltiga nivån ska beslutas på toppmötet.
Pengar till banker. För att banker som lånat ut till Grekland inte ska gå omkull när en så stor del av skulden skrivs av måste de får mer kapital. Tyskland - och de flesta nordeuropeiska länder - vill att det ska ske genom att aktieägarna skjuter till mer kapital. Först i andra hand ska bankerna kunna vända sig till staten i respektive land. Frankrike vill ha en annan lösning där Europeiska Centralbanken i praktiken ska gå in med kapitaltillskott.
Rätta sig i ledet
Vem är det som bestämmer?
Tyskland och Frankrike gör upp det mesta mellan sig. Sedan är det bara för övriga länder i eurozonen att rätta in sig i ledet. Men det håller också på att skapas en klyfta mellan det stora EU med alla medlemsländerna och det något mindre med länderna som har euron. Euroländerna för EU mot mer av en federal stat där medlemsländerna enskilda regeringar får mindre att säga till om. Något de som står utanför euron inte alls gillar.
Kommer euron att överleva?
I nuläget ser det så ut. Euron är ett politiskt projekt och det vore en enorm prestigeförlust att kasta ut något land eller att helt upplösa valutaunionen. Än så länge har Tyskland varit villigt att ta på sig en stor del av ansvaret och kostnaden för att rädda den gemensamma valutan. Men de tyska skattebetalarna knorrar allt högre. Tar Tyskland sin hand från euron så faller den.
Stor oenighet råder
Vad är problemet med euron?
Att länder som får allvarliga ekonomiska problem inte kan devalvera för att göra sina varor billigare i utlandet eller sänka räntan för att stimulera sin industri. Två viktiga ekonomiska styrinstrument försvinner trots att länderna fortfarande för sin egen finanspolitik. Utan mycket mer tvingande regler fungerar inte det upplägget.
Skuldkrisen har skakat Europa i ända sedan i våras. Varför tar det så lång tid för EU att agera?
EU består av 27 länder. Euron omfattar 17 stater. Många av besluten som krävs är av sådan dignitet att de måste godkännas av parlamenten i medlemsländerna. Då blir processen med nödvändighet väldigt trög.
Lägg till det att stor oenighet råder mellan de "slösaktiga" länderna i Sydeuropa som dragit på sig stora skulder och Nordeuropa som inte gärna vill betala för deras utsvävningar.