Uppgifter: Därför stoppar Erdogan Sveriges Natoansökan – egentligen
Så använder Turkiet Sveriges Natoansökan som förhandlingskort
Publicerad 2023-05-14
Erdogan-dockan, koranbränningar och kravet på att Sverige ska lämna ut 130 individer är vedträn i ett större spel.
De är inte Turkiets främsta anledning att förhala Sveriges Natoansökan, enligt Aftonbladets källor.
Orsaken handlar snarare om Nato i stort och försvarsalliansens syn på kampen mot terrorism.
Att Turkiet ännu inte har ratificerat Sveriges Natoansökan har lite att göra med just Sverige – och desto mer att göra med att den turkiska regimen inte alls är nöjd med Natos övergripande syn på terrorhotet.
Det säger flera av varandra oberoende källor med insyn i Natoarbetet, till Aftonbladet.
Hotet från terrorgrupper är för Turkiet nästan lika stort som hotet från Ryssland är för exempelvis de baltiska länderna.
I Natos 2022 – som beskriver Natos värderingar, uppgifter och mål – framgår att Ryssland är Natos största och mest direkta säkerhetshot.
Terrorgrupper omnämns också som hot och har stått med i det strategiska konceptet i många år. Det har sitt ursprung i och med terrorattackerna i USA 11 september 2001, det globala kriget mot terrorism och kriget i Afghanistan.
Turkiet har sedan 1980-talet utkämpat en långdragen och blodig konflikt mot terrorstämplade PKK och andra grupperingar i regionen. I Turkiets huvudstad Ankara ligger också Natos expertiscentrum för arbete mot terrorism och Turkiet är, enligt Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), avgörande för Natos underrättelseinhämtning.
Även om Nato investerar stort i arbetet mot terrorism anser Turkiet att försvarsalliansen nedprioriterar landets säkerhetspolitiska oro gällande terrorgrupper. Det berättar insatta källor som Aftonbladet pratat med.
Turkiet anser att landet självt tvingas dra ett för tungt lass när det kommer till just arbetet mot terrorism.
Turkiet vill därför att Natos allierade tar terrorhotet, och särskilt PKK-hotet, som Turkiet menar är en existentiell fråga, på ännu större allvar.
– Om frågan om terrorgrupper som säkerhetshot plockas upp i större omfattning inom Nato skulle det bli ett bevis för Turkiet att deras prioriteringsområden reflekteras även i alliansens strategiska arbete. Detta är viktigt både för Turkiets status inom alliansen, men även inrikespolitiskt eftersom det visar för befolkningen att satsningarna på Nato och kontraterrorism ger effekt, säger Marianna Serveta, analytiker specialiserad på Turkiet, Mellanösternprojektet, FOI.
Enligt Aftonbladets uppgifter är Turkiet och president Recep Tayyip Erdogan beredda att gå mycket långt i frågan, och att Natos strategiska koncept kring terrorism är huvudanledningen till att Turkiet valt att hålla Sveriges Nato-ansökan som gisslan.
Vill ändra de operativa planerna
Just nu håller Nato på att jobba fram sin försvarsplanering för hur alliansen ska hantera dessa aktuella säkerhetshot (där terrorgrupper ingår). Det bekräftades av Rob Bauer, chef för Natos militärkommitté, så sent som för några dagar sedan under ett Natomöte.
Dessa sekretessbelagda planer tas fram i något som inom Nato heter DDA ”Family of plans” (Deterrence and Defence of the Euro-Atlantic area) och som Nato vill ha utarbetade och godkända lagom till toppmötet i Vilnius i mitten av juli.
Det är alltså då som det strategiska konceptet från 2022 ska omsättas till försvarsplaner.
Enligt uppgifter har den turkiska regimen som mål att se till att terrorhotet inte bara står med i Natos strategiska koncept som antogs 2022, eftersom konceptet i sig inte utgör någon plan för hur Nato agerar. Den turkiska regimen vill också se hur terrorhotet kan operationaliseras i Natos försvarsplaner.
– I Natos samverkan, där Turkiet ingår, är terrorism förstås en levande och stor sak på vardagsnivå. Det innebär antagligen dagliga försök från Turkiet att försöka påverka sina motparter. Turkiet verkar för att övriga Natoländers syn på kampen mot terrorism också ska innefatta hur Turkiet ser på terrorism, säger Michael Sahlin, tidigare svensk ambassadör i Turkiet och numera verksam vid Stockholms internationella fredsforskningsinstitut och Kungliga Krigsvetenskapsakademien.
För Turkiet är det viktigt att terrorhotet omnämns i olika och fler dokument, samt att skrivningar om terrorism finns med i Natoarbetet, enligt Aftonbladets uppgifter. Sådant som redan nu eller på sikt skapar debatt om förmåga, kapacitet och budgetresurser hos de allierade.
Utövar påtryckning
Att använda sitt Nato-medlemskap för att utöva påtryckningar är något som Turkiet gjort förut.
Ett exempel är 2019 då Turkiet under flera månader blockerade Natos förstärkta försvarsplan för Polen och Baltikum (som togs fram till följd av Rysslands annektering av Krim 2014). Erdogan hotade då med att blockera försvarsplanen om inte Nato erkände YPG som terroristorganisation. Senare samma år fördömde Nato under ett toppmöte alla former av terrorism och kom överens om att förstärka de politiska dimensionerna inom samarbetet.
– Det lär ha övertygat Turkiet om att Nato nu tog landets oro om terrorism på allvar, vilket i sin tur ledde till att krisen löstes och Ankara godkände alliansens försvarsplan. Det liknar ju kraven som i det pågående svenska fallet, säger Marianna Serveta.
Att krisen 2019 löstes med relativt små eftergifter till Turkiet beror, enligt Marianna Serveta, på att Turkiet vid det tillfället framförde hotet samtidigt som landet gick emot EU och Nato i flera frågor, till exempel gällande ett samarbetsmemorandum med Libyen.
Något som komplicerar frågan är också den intressekonflikt som finns inom alliansen i synen på YPG, de syriska kurdernas väpnade styrka.
För Turkiet är YPG likställda med terrorstämplade PKK. YPG kontrollerar i dag ett område i nordöstra Syrien mot gränsen till Turkiet och har spelat en viktig roll i kriget mot IS, och som har varit och fortfarande till viss del är, understödda av USA.
– Faktumet att USA samarbetar med YPG i Syrien är en en nål i ögat på Turkiet. Det innebär en betydande spricka mellan länderna, säger Marianna Serveta.
Enligt uppgifter till Aftonbladet utövar den turkiska regimen återigen påtryckningar på Nato i terrorfrågan och har därför bromsat processen att ratificera Sveriges Natoansökan. Tills regimen känner sig tillräckligt tillfredsställd med hur terrorhotet omnämns i Natos planer kan processen förhalas ytterligare.
Viktigt i sammanhanget är också att Natos sammanhållning går före ett snabbt svenskt medlemskap eftersom alliansen bygger på konsensus, vilket Turkiet gärna påminner om.
Nya terrorlagen viktig
Ett datum som kan ge Sveriges ansökan en skjuts är 1 juni, då den nya terrorlagstiftningen – som bland annat syftar till att göra delaktighet i en terroristorganisation straffbart – träder i kraft.
Lagen har dock mött kritik för att vara för oklart definierad liksom att det är tveksamt om den uppfyller de krav på tydlighet som måste ställas på strafflagstiftning.
– Turkiet vill få bevis på att Sverige har tagit konkreta steg i sin kamp mot terroristgrupper och extremistorganisationer. Att denna lagstiftning träder i kraft kan ses som sådant bevis. Sedan återstår det att se huruvida Turkiet kan komma med ytterligare krav om att man vill se utvisningar, alltså bevis på att lagstiftningen faktiskt implementerats, innan landet anser det vara tillräckligt. Hur situationen utvecklas kommer att påverkas av valresultatet, säger Marianna Serveta.
Michael Sahlin menar att det som kan lösa dessa problem är politisk vilja. Och här, menar han, har ju Turkiet ett ess i rockärmen.
Bland annat genom Turkiets viktiga tillgångar till Nato som nämnts ovan. Men också genom landets geografiska position som gränsar både till Mellanöstern, Svarta havsområdet och östra Medelhavet. Här har Turkiet gett Nato en betydande politisk, kulturell och operativ räckvidd och fungerar samtidigt traditionellt som en bromskloss mot Rysslands inflytande i regionen.
– Turkiet är en aktör som spelar stor roll. Det här är en viktig komponent i vardagen i Nato och innebär svårigheter i praktiken att operationalisera planerna i det strategiska konceptet. Det är ett bra exempel på svårigheterna inom Nato att gå vidare i ett läge när alla godtar ett koncept, men tolkar det på olika sätt, säger Michael Sahlin.
Den i Stockholm upphängda Erdogan-dockan, Paludans koranbränningar och kravet att Sverige ska utvisa 130 individer är således enligt flera källor till Aftonbladet mer eller mindre bara vedträn och ett sätt för Erdogan själv att poängtera att man kommit till vägs ände i sin balansgång.
Samtidigt vinner det turkiska styret viktiga inrikes- och utrikespolitiska poäng när man öppet fördömer Paludans koranbränning och därmed står upp för hela den muslimska världen.
Frågan återstår därför om den nya svenska terrorlagen kan få den turkiska regimen att acceptera att såväl Sverige och Nato tar terrorhotet på större allvar.
Likaså om USA kommer ge Turkiet några eftergifter i skuggan av detta, för att Erdogan (om han vinner presidentvalet) ska kunna visa upp den svenska terrorlagstiftningen som en triumf i ett högre spel.