”Mycket osannolikt att hon minns så mycket”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-31

Rättens minnesexpert Sven-Åke Christiansson skeptisk till trovärdigheten i Emma Jangestigs minnesbild

15.45 Härnäst hörs professor Sven-Åke Christiansson om Emmas minnesfunktion och minnesfunktioner i allmänhet hos någon som drabbats av skalltrauma. Han har också gjort en utredning, som ingår i förundersökningen.

15.51 Uppdraget berör en mycket tragisk händelse, konstaterar Christiansson inledningsvis. Det är mänskligt att känslor kommer in, men det är mitt uppdrag att inte låta känslor komma in. Min presentation kan te sig lite sval, men det beror inte på att jag inte berörts, säger han.

Inför det första testet bedömde Christiansson Emma som ”normal”, det vill säga inte överdrivet trött, nervös etc.

16.00 – Emma har en mycket allvarlig minnespåverkan och en mycket kraftig minnesnedsättning efter tidpunkten då hon attackerades, konstaterar Christiansson. Hon har mycket svårt att minnas muntlig information och ansikten.

Minnesförlusten som Emma uppvisar är organisk, det vill säga beroende på de fysiska skador som hon fick i samband med attacken.

Det som ligger närmast skadetillfället försvinner först. Men sedan när återhämtningen sker så är det i omvänd ordning.

– När man återhämtar sig från en skallskada så minns man de saker som ligger längst bort först, det vill säga närmast skadetillfället.

Man kan förvänta sig att minnena kommer tillbaka, men det finns väldigt begränsade möjligheter att minnas skadetillfället i sig, fortsätter professorn. Jag har aldrig varit med om att en person med den här diagnosen och de här skadorna återfått minnen från själva skadetillfället.

16.12 Det sägs i litteraturen att det är extremt ovanligt att man återhämtar minnen från själva skadetillfället, särskilt om man varit medvetslös i samband med samma tillfälle, konstaterar Christiansson.

– Det är otypiskt att Emma kan berätta om själva skadetillfället. Faktiskt så ovanligt att jag aldrig stött på det tidigare.

16.17 Christiansson fortsätter och understryker osannolikheten i att Emma verkligen kan minnas som hon berättar:

– Den beskrivning som Emma lämnar i dag av skadetillfället är så detaljerad att vi inte kan få fram det i kontrollerade experiment ens en gång. Jag kan inte utesluta att Emmas minnen är som de ska, men det är också viktigt att beakta att den forskning som finns i dag.

16.20 Hur kan det då ha gått till när Emma ”minns”, fortsätter han:

– Jo, man läser och pratar och samlar information och tänker, och skapar på det sättet minnen.

Han ger ett exempel:

– I ett förhör som handlar om ett kalas som Emma har varit på – och vid tillfället minns hon ingenting av skadetillfället – så får hon frågan vem som körde utan att minnas.

– I förhöret efter, fyra dagar senare, så har polisen fått information från Emma att hon talat med XX:s mamma om kalaset och då kan hon minnas vem som körde.

Utan att värdera det, säger Christiansson, så kan han konstatera att Emma upprepade gånger får bekräftat och berättat för sig detaljer som skulle kunna hjälpa henne att ju skapa minnen, istället för att minnas verkligheten.

– Emma uppger att hon fundera mycket på vem gärningsmannen var och det är ju naturligt. Hon berättar att hon drömmer mycket och då är det viktigt att markera att drömmar är just drömmar och inte har något med verkligheten att göra direkt.

När Emma minns ”en tjej från Tyskland som hon vill att polisen ska kolla upp” så är det också efter att XX sa ”på en gång” att det är något som är viktigt för polisen att kolla upp.

16.33 Christiansson drar slutsatsen:

– Jag menar att det finns mycket försvårande omständigheter mot att Emma skulle minnas på det sätt hon berättar. Hjärnan behöver tid att återhämta sig. Det ska noteras att Emma Jangestig har inga minnen som direkt kan verifieras. Något ohyggligt drabbar hennes barn, men det finns inget noterat var hon befinner sig eller när hennes sambo kommer till platsen. Alltså kan vi tala om en medvetslöshet. Vi påverkas mer eller mindre medvetet av information som kommer till oss, beroende på vad vi har med oss, hur vi är förinställda. En alldeles försvårande omständighet är förstås att det finns fotografier från innan det här brottstillfället.

16.39 Åklagare Gummesson börjar fråga ut Christiansson:

Varför minns Emma som hon gör?

– Man söker ett samband, vad har hänt, varför har jag skadats?

Det finns ju tekniska bevis som stämmer med det hon berättar om själv.

– Det kan man bara spekulera om.

Hon har berättat att hon hört sin mamma när hon bars ut till ambulansen?

– Ja, när du ställde den frågan så mindes hon, svarar Christiansson.

Kan man dra någon slutsats av att Emma hörde sin mor?

– Det kan vara ett genuint minne, det kan också vara ett minne som skapas efter interaktion. Det kan jag inte avgöra.

Du har ju nämnt risken för informationskällor. Ponera att man skulle kunna säga att Emma har inte fram till en viss tidpunkt utsatts för informationsflöde från media, polisen, socialt umgänge. Har det någon betydelse för säkerheten i hennes uppgifter?

– Hypotetiskt är det så osannolikt att hon skulle kunna återhämta det här som hon har gjort. Med en så pass allvarlig minnesproblematik är det mycket osannolikt. även om man inte utsatts för extern påverkan så finns det en intern påverkan. Vi drömmer, vi tänker vi funderar på alla möjliga scenarier.

Emma har berättat att hon har upplevt att hennes omgivning varit likgiltig på ett sätt som har retat henne. Kan det ha någon betydelse för riktigheten?

Christiansson tystnar först, men säger slutligen:

– Jag dröjer med mitt svar därför att om man läser förhören så är det uppenbart att omgivningen inte varit likgiltig på det sätt som du beskriver, svarar Christiansson.

17.20 Kan Emmas beskrivning av mötet med NN i dörren vara ett minne? undrar advokat Kari Skönebrant.

– Ja... jag kan inte utesluta att det är det. Men det är en händelse som ligger så nära skadetillfället att det vore oerhört osannolikt att det är ett minne. Men jag kan inte utesluta det.

Kan det ha betydelse hur det här traumat har uppkommit? Hon känner först en smäll och sedan har hon vissa minnesbilder och sedan försvinner minnet totalt.

– Som du beskriver det så är det väldigt mycket information som är nära skadetillfället. Jag måste luta mig mot den forskning som finns.

Försvarsadvokat Per-Ingvar Ekblad, som inte gärna kan vara annat än nöjd med förhöret av Sven-Åke Christiansson, har inga frågor till professorn.

Förhören med Emma Jangestig – minut för minut:

Följ ämnen i artikeln