”Jag är rädd för mina minnen”

Polisens förhör med barnens mamma Emma Jangestig

Bit för bit i förhören minns barnens mamma Emma mer och mer om vad som hände kvällen den 17 mars.

Hur hon släppte in mördaren i hallen.

Hur hon plötsligt låg på golvet.

Hur mördaren såg ut – och lät.

Totalt har polisen hållit nio videoförhör med Emma Jangstig. Vid de första förhören är mamman fortfarande svårt medtagen och ger ett förvirrat intryck, enligt polisens förhörsledare. Hon är rädd för att minnas.

Starkare

– Jag försöker minnas, men samtidigt är jag rädd för mina minnen, säger hon till polisen.

Men allt eftersom blir Emma starkare och tydligare. Och till slut sätter hon fingret på en person som polisen misstänker är tyskan.

– Jag har den här personen framför mig, jag kan beskriva henne. Det är en tjej, jag är jättesäker på att det är en tjej, berättar hon i förhör.

Sedan beskriver hon hur hon ser sig själv ligga i hallen. Personen framför henne är lika lång som Emma, eller kanske lite längre, cirka 1,60 till 1,65 meter.

– Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra, berättar mamman.

”Tog fem minuter”

Om gärningsmannens kläder:

– Hon har svarta kritstreckssrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna.

Sedan ligger hon på golvet och ser bakifrån hur kvinnan går in i ett annat rum. Sedan finns det inga minnen mer.

Polisen frågar Emma Jangstig om hur lång tid alltihop tog. Hon uppskattar det till cirka fem minuter, en ganska lång tid. Men hon har inget minne alls av vad hon och mördaren talat om.

Bara att hon har presenterat sig med ett kort namn, ett smeknamn.