”Vi får avstå från allt”

Fyrabarnsmamman Imani från Tjetjenien lever på elva kvadrat i Moskva

MOSKVA

För sex år sedan lämnade Imani Tjetjenien.

Nu bor hon med fyra barn på elva kvadrat i Moskva.

Yngste sonen har aldrig sett sin pappa.

– Jag önskar att jag kunde ge mina barn ett fint hem, och att min man skulle komma tillbaka, säger Imani.

Aftonbladet.se har hälsat på familjen Zakajev.

Vi kommer lite för tidigt och Imani har inte fått undan allt. Yngsta flickan Karina, 7, hjälper till att vika ihop kläderna. Sedan kan vi sitta på sängen. Det är trångt för fem personer på elva kvadratmeter. Alla delar sängplats utom äldsta dottern Petimat, 12, som sover ensam högst upp i våningsängen.

Imani lämnade byn utanför Groznyj för sju år sedan, när det andra Tjetjenienkriget hade börjat.

– Jag hoppades att det skulle gå lättare att få jobb i Moskva så att jag kunde skicka hem pengar så barnen fick mat, säger Imani.

– Det var den enda utväg jag såg.

Familjen kom efter

Imani hittade rummet i Moskvas norra utkant och resten av familjen kom efter. På den tiden ville ingen ha med tjetjener att göra och pappa Ramzan skickades till sitt hemland Kazakstan. Imani och barnen har inte sett honom sedan dess. Det har gått fyra år. Yngste sonen Deni, 3, har aldrig träffat sin pappa.

– Jag var gravid när Ramzan blev utvisad, säger Imani.

Nu försörjer hon sig och barnen genom att sy kläder på beställning.

Vad är det största glädjeämnet i livet just nu?

– Jag gläder mig över mina barn, all min glädje handlar om barnen.

Vad är viktigast för att du ska känna dig trygg i tillvaron?

– Frihet. Att alla är lika inför lagen, att lagen skyddar dig och inte förföljer och plågar dig. Det är frihet.

Lever du det liv du vill?

– Jag är nöjd med mina fyra barn men jag är inte nöjd med att mitt liv är så tungt just nu. Och just nu tror jag inte att det kommer ordna sig. För varje dag blir det bara tyngre, säger Imani och måste sluta prata för tårarna som tränger fram.

Får ingen hjälp

Bredvid står Petimat och tittar på mamma. De andra syskonen är upptagna med fotografen och hans kamera.

– Jag får ingen hjälp från staten. Den enda hjälp jag får är från en hjälporganisationen för flyktingar.

Finns det något du måste avstå ifrån på grund av pengar?

– Självklart. Jag får avstå från allt. Tidigare även från mat. Nu har vi mat på bordet. Men jag kan inte klä mig som en människa, inte sova som en människa, jag har ingen lägenhet, inget hus, jag har i princip ingenting.

Vad är vardagslyx för dig?

– För mig skulle det vara att mina barn levde i ett hemtrevligt hem, vackert och rent och att jag kunde göra saker med dem, inte som nu någon enstaka gång i månaden eller en gång i halvåret. Det vore lyx för mig.

Vad gör du helst när du är ledig?

– Jag är aldrig ledig. Den enda gång jag vilar är när jag sover.

När var du utomlands senast?

– Jag har aldrig varit utomlands.

Finns det någon tid i livet du längtar tillbaka till?

– Ja. Den finaste perioden i mitt liv var första året som gift. Det var före kriget. Sedan kriget började har ingenting varit sig likt. Livet har bestått av hunger, kyla och trötthet.

Rysk medborgare

Imani är blond. Man ser inte att hon är från Tjetjenien. När hon träffar nya människor berättar hon inte om sitt ursprung. Under en tid i Ryssland var folk rädda för att ha med tjetjener att göra. De var terrorister. Det har varit svårt att få jobb, få bostad.

– Men jag är rysk medborgare, jag vill bo i Ryssland. Moskva är alla ryssars huvudstad, säger Imani.

Om du jämför Ryssland nu med för tio år sedan, vilka är de största skillnaderna?

– Då pågick kriget, det går inte att jämföra med något annat. Men om man ser till 90-talet i stort så kunde man leva ett bra liv om man bara arbetade. Nu arbetar jag dag och natt men tjänar nästan ingenting.

Vilken president som du har upplevt tycker du har varit bäst?

– Gorbatjov. Han såg varje människa. Han gav frihet åt alla. Han gav människor möjlighet att leva ett lugnt liv. Under Gorbatjovs tid var jag full av hopp, jag trodde att han skulle förändra Ryssland till det bättre.

Vad tyckte du om Vladimir Putin när han blev president?

– Jag tyckte mycket illa om honom. Det var han som startade det andra Tjetjenienkriget.

Vad tycker du om honom i dag?

– Jag vet inte, men han verkar vilja folket väl. Det vill jag tro i alla fall. Men jag vet inte om det är så. Jag får själv inget socialt skydd från staten. Kanske har han andra mycket viktigare saker att tänka på. Men jag har ingen riktig uppfattning om honom. Jag kan inte säga att han är bra, men jag kan inte heller säga att han är dålig.

”Kritiken är rättvis”

Imani tycker omvärlden gör rätt i att kritisera den ryska ledningen för demokratiska brister och bristande respekt för mänskliga rättigheter.

– Kritiken är rättvis. Om någon inte kritiseras så tror ju personen att det han gör är rätt. Men om man säger att du gör fel så kanske han tänker om. Jag tycker att just det har hänt med Putin. Jag tycker han har blivit mänskligare på senare tid, det kanske har med valet att göra.

Ska du rösta i dumavalet?

– Nej, jag tror inte att det blir ett rättvist val. Jag har aldrig röstat.

Ska du rösta i presidentvalet?

– Nej. Den de vill ha kommer de att sätta på posten.

Vem skulle du vilja se efter Putin?

– Ärligt talat, men jag vet inte hur det är med hans hälsa, så skulle jag vilja ha någon som Gorbatjov. En rättvis person.

Vilken är den viktigaste frågan för en ny president att ta tag i?

– Att lösa alla frågor på ett fredligt och inte våldsamt sätt. Nu har hela Tjetjenien förstörts och det är svårt att bygga upp det igen.

Har ditt liv blivit som du tänkte dig för tio år sedan?

– På vissa sätt. Jag ville inte ha bomberna och militärhelikoptrarna som flög över våra hus. Nu är det i alla fall fred. Jag vet inte exakt hur situationen i Tjetjenien är nu. Jag tror inte riktigt på allt det som sägs om att det är så mycket bättre nu.

Hur tror du att ditt liv ser ut om 10 år? Vad drömmer du om?

– Jag hoppas att min äldsta dotter läser på universitetet, att hon får ett jobb, att Islam arbetar. Att vårt liv har lagt sig tillrätta, att min man har kommit tillbaka. Och så skulle jag vilja kunna klä mig vackert, leva bra, tjäna pengar och kunna spendera dem.

Sallad med smetana

Medan vi pratat har flickorna hackat lök, gurka och tomat. Lunchen i dag är sallad med smetana och bröd. Det är gott. Vi pratar om roligare saker, om barnens liv och då skrattar Imani och tårarna är borta.

Vad tycker ni om att göra på fritiden?

– Jag brukar spela volleyboll och så tycker jag om karate, säger Islam.

Karaten har han fått sluta med, eftersom det kostar pengar. Men volleyboll spelar han för det är gratis.

– Jag tycker om idrott, säger Karina.

– I skolan är jag bäst av alla.

– Jag tycker om att läsa. Bäst tycker jag om Harry Potter. Och så tycker jag om att måla, säger Petimat.

Deni kan inte komma på någonting så vi pratar om hans favoritleksaker istället. Han visar en byggsats som han har fått, och den stora mjuka tigern på sängen, och ett hologram med en spindel i.

Har ni några idoler?

– Beyonce, Shakira, säger Karina.

–Beyonce och Justin Timberlake, säger Petimat.

Den största idrottsidolen är tennisspelaren Maria Sharapova.

Vilken är er älsklingsrätt?

– Tårta, säger Deni.

– Makaroner och nudlar med mjölk, säger Karina.

– Kotlett och potatismos, säger Islam.

Vi går nerför trapporna och ut på gården där luften är kvav. Barnen ska hjälpa till med disken, sedan får de träffa kompisar.

Vad önskar ni mest av allt just nu?

– Jag skulle vilja åka till min mamma i Tjetjenien tillsammans med mina barn, säger Imani.

– Att åka till Tjetjenien i sommar, säger Petimat.

Om pengarna räcker när månaden är slut ska de ge sig iväg. För första gången på sju år.

Familjen Zakajev