’Nu ska jag dra ner på tempot’

Staffan Dickson

Christer Ulfbåge efter hjärtinfarkten: Tiden med rökning är definitivt förbi

SVT-legendaren Christer Ulf­båge, 71, har snackat mer sport än de flesta kan drömma om.

Men om golftävlingen på Bro Hof Slott kan han inte ­säga ett ord.

- Jag kommer ju inte ens ihåg att vi åkte till banan, ­säger han efter hjärtinfarkten som kunde ha kostat honom ­livet.

Christer Ulfbåge minns ­ingenting av torsdagen den 27 juni.

Hans hustru Birgitta Falk Ulfbåge, 60, har berättat för honom att han verkade trött den morgonen. Hon tyckte att han skulle strunta i kändisgolftävlingen på Bro Hof Slott nordväst om Stockholm - men det tyckte ­inte Christer.

Knappt två veckor senare ­sitter han på en altan på ett ­rehabiliteringshem i Saltsjö­baden i Nacka - fortfarande ovetande om vad som hände innan han fick en akut hjärt­infarkt och segnade ner på golfbanan.

- Jag tror att vi gick åtta, nio hål, men jag har ju inget minne av det. Jag har inte ens frågat hur det gick, men jag har inte fått nåt pris i alla fall. Det är ofattbart att man kan förlora så mycket minne, säger Christer Ulfbåge.

Kyldes ner till 32 grader

Efter infarkten fördes han med helikopter till Karolinska universitetssjukhuset i Solna där läkarna utförde en så kallad ballongsprängning på hans tilltäppta kranskärl. Sedan sövdes han och kyldes ner till cirka 32 grader - en allt vanligare åtgärd för att skydda hjärnan.

Nu tar han 29 mediciner om ­dagen. Enligt ­läkarna kan det ta två, tre månader för hans kropp att återhämta sig.

- Jag mår ganska bra. Jag är inte trött hela tiden, men jag har svårt att sova. Jag försöker tänka framåt. Det är ju svårt att tänka på det som har hänt ­eftersom jag inte vet vad som har hänt. Läkarna har visser­ligen förklarat det för mig, men jag har svårt att ta till mig det, att jag har legat där nedkyld.

Att han ändå klarade sig så bra - och att han klarade sig över ­huvud taget - beror på att han fick hjälp direkt, säger ­läkare Anders Dahlqvist som jobbar på rehabiliteringshemmet i Saltsjöbaden.

Fick hjälp snabbt

Efter att Christer Ulfbåge segnat ner fick han snabbt hjärtmassage - bland annat av tv-profilen Hans Fahlén - och ­efter ytterligare några minuter hade någon hämtat en defibrillator från klubbhuset.

- Jag tror att det gick på 20 ­minuter från det att jag ramlade ihop tills jag var på Karolinska. Fantastiskt alltså, säger Christer Ulfbåge.

Ett par dagar senare, lör­dagen den 29 juni, väcktes han ur sin djupa sömn.

- Min yngsta son och hans tvillingtjejer plus min fru och någon till var där - och de hade rätt roligt åt mig. Jag var ju helt borta. ”Vad fan gör jag här?” tänkte jag. Man förstår nog inte sånt där förrän man har ­råkat ut för det.

Har tänkt om

Men Christer Ulfbåge vill egentligen inte tänka tillbaka på det som har hänt. ­Flera gånger återkommer han till att han bara vill se framåt, framåt mot torsdagen då han ska få lämna rehabiliteringshemmet, framåt mot ett lugnare liv med sin hustru Birgitta.

- Det här har fått mig att tänka på att vara mer försiktig om framtiden, om mig själv, om min familj och så vidare. Jag kommer att dra ner på tempot, ­hoppas jag i alla fall. Min fru kommer att hjälpa mig.

Hur tror du att ditt liv kommer att se ut framöver?

- Jag tror att det blir bra, jag måste tro att det blir bra. Ja för fan, det kommer att bli kanonbra.

Kommer du att bo kvar i Stockholm?

- Det vet jag inte, jag har vissa planer, men det har jag å ­andra ­sidan haft i tio år.

Vad är det för ­planer?

- Nej, det vill jag inte säga. Vi får se. Vi bor väldigt bra, Birgitta trivs väldigt bra och jag trivs också väldigt bra. Det vore ju dumt egentligen att hitta på någonting.

Längtar till landet

Vad är det första du ska göra när du kommer hem på torsdag?

- Krama om min fru, mina barn och mina barnbarn på landet i norra Uppland. Det ska ju bli fint väder, så då vill jag gärna vara på landet. Birgitta har jobbat jättehårt för att det ska bli fint där uppe. Vi har näm­ligen haft vildsvin på besök. Det är frågan om jag ska sätta upp ett sånt där stängsel.

Du ska väl framför allt ta det lugnt ...

- Haha, men någon annan kan ju sätta upp det. Jag behöver ­bara ta beslutet.

Du har tidigare talat om att du har fått en andra chans, kan du utveckla det?

- Jag vill göra någonting vettigt av den chansen, och kanske inte rusa i väg som jag har gjort. Jag kanske ska tacka nej till ett jobb någon gång. Det har nog aldrig hänt, inte vad jag minns, säger Christer Ulfbåge och tillägger att han de senaste åren har kommenterat cirka 65 skidskyttetävlingar per år för SVT.

”Tror man är osårbar”

I november 2011 drabbades din vän och kollega Arne ­Hegerfors av en hjärtinfarkt, började du tänka på att kanske dra ner på tempot redan då?

- Nej, det gjorde jag nog ­inte. Någonstans tror man ju att man är osårbar. Det låter ju töntigt att säga, men man tror ju inte att sånt här ska drabba en själv. Man tycker att man har tränat och skött om sig, även om man har rökt en cigarill då och då, men så händer det här.

Arne Hegerfors har ­talat om att det kan komma en mental backlash efter ett tag.

- Ja, men jag tror att han och jag kom fram till att vi är lite olika som människor. Jag tror att jag tänker mer framåt, och han tänker mer på den situation han befinner sig i och att det kan hända igen. Det är ett ­medvetet val från min sida. Det är lätt att ­säga: ”Fan, jag kunde ha låtit bli att röka i 20 år”, det är lätt att ­säga att jag kunde ha låtit bli att jobba så hårt de ­senaste tio åren. Men man vill ju göra ­något som man tycker är väldigt kul. Jag tycker att det är väldigt kul att jobba, även om jag inte ska ­påstå att jag tycker att det är väldigt kul att röka, den tiden är definitivt förbi.

När rökte du senast?

- Jag skulle tro att det var ­dagen före golf­tävlingen. Då rökte jag min sista cigarill. Så jag har säkert en massa askar med cigariller hemma. De ska jag slänga i soptunnan.

Vännernas hälsningar till Christer

Ingvar Oldsberg, 68

– Jag vet att din känsla att komma tillbaka, så starkt dokumenterad vid OS i Montreal 1976, Christer vet vad det ­betyder, också gör att du klarar den här pärsen, som den starke skövdepojk du är. Goa hälsningar, Ingvar Oldsberg.

Arne Hegerfors, 71

– Jag kan bara önska god bättring och att du klarar dig minst lika bra som jag gjorde, helst bättre. Det är fullt normalt att man grubblar och är lite rädd nu, men det går också över. Det här sätter sig i huvudet, att man har varit väldigt nära något väldigt fatalt. Det fysiska kommer tillbaka snabbare än det psykiska för det mesta, men du har ju ett starkt psyke. Jag tror att du skulle kunna vara tillbaka om bara knappt en månad, utan att det märks att det har hänt någonting.

Tommy Engstrand, 73

– Hela det gamla gänget vill ha dig tillbaka, hel och ren. Ge fan i livsfarliga sporter som golf i fram­tiden.