Trumps största chans är hatet mot Hillary Clinton
Det var uppförsbacke för Donald Trump redan före konventet.
Den har inte blivit mindre brant efter den kaotiska tillställningen i Ohio.
Men med Donald Trump vet man aldrig. Det är definitivt för tidigt att räkna ut honom.
Inför konventet skrev jag att Trumps viktigaste uppgift var att försöka ena det republikanska partiet bakom sig. Istället visade de fyra dagarna i Cleveland med brutal tydlighet att partiet om möjligt är ännu mer splittrat efter konventet än före. Klyftan är så djup att den helt enkelt inte gick att fylla igen.
Republikanerna är fortfarande delade i tre tårtbitar. De superentusiastiska Trumpanhängarna, de som svalt förtreten och röstar på Trump bara därför att de hatar Hillary Clinton ännu mer och de som trots trycket på dem att ställa sig bakom Trump vägrar. De kan helt enkelt inte stå ut med tanken på honom som president.
För dem har partikonventet varit en smärtsam upplevelse i hur Trump med hjälp av gräsrots-Amerika kidnappat deras parti med sina högerpopulistiska idéer som på många sätt går rakt mot traditionell republikansk politik.
Det är som om moderaterna tagits över av Sverigedemokraterna.
Konventet gav Trump maximalt med uppmärksamhet i media. Men av fel orsaker.
Det som kommer att stanna i folks minne är Plagiat-Melania och lying Ted (som Trump envist kallade honom i valrörelsen). Inte Trumps kröningstal eller vicepresident Pence inträde på scenen. Den skjuts framåt som konventet skulle ge Donald Trump uteblev.
Istället utspelades scener som aldrig tidigare skådats på ett konvent. Ted Cruz buades av scenen för att han inte som förväntat ställde sig bakom Trump.
Rikets första dam in spe avslöjade sig som fan av Michelle Obama samtidigt som hennes make konstant öser ovett över president Obama. Mer pinsamt för Trump än själva plagiatet i sig.
För varje normal presidentkandidat hade sådana motgångar varit förödande. Men det är inte säkert att det gäller för Trump.
Under primärvalen gjorde Trump i etablissemangets och många andras ögon bort sig gång efter gång. För varje ny ”groda” förutspådde alla att nu kommer väljarna att överge honom. Varje gång hade de fel. Den historien kan upprepa sig.
Den som väntade sig att få se en ny sida av Trump på konventet blev besviken. Hans tal var nästan exakt detsamma som han hållit otaliga gånger under valrörelsen. Han gav en mörk bild av Amerika där Trump som den ensamme riddaren rider in och räddar landet.
Men fortfarande utan några besked om hur han ska lyckas åstadkomma laga och ordning, få ekonomin att blomstra och krossa IS (”och det snabbt”). Just trovärdigheten är ett problem för Trump. Han påstår att han kan fixa en rad problem men har ger inga som helst recept på hur det ska gå till.
Vilka är hans lösningar?
Trump har uppenbarligen inga funderingar på att ändra taktik. Det är hans kombination av sanningssägande, förolämpningar av etablissemanget och extrema förslag som gett honom nomineringen. Om han plötsligt blir en politiker som alla andra riskerar han att stöta bort de väljare som tagit honom så här långt.
Men om han inte lyckas nå nya grupper bortom de han vann under primärvalen får han mycket svårt att nå Vita huset. Fortfarande är det en bra bit över hälften av alla amerikaner som säger att de inte kan tänka sig att rösta på Trump.
Han skrämmer fler väljare än han attraherar. Det är inte bara vad han säger eller hur han uppträder utan också det faktum att han saknar tidigare politisk erfarenhet och uppfattas som oberäknelig.
Hillary Clinton leder inte bara i opinionsmätningarna nationellt. Hon ligger också före i de viktiga så kallade svingstaterna där det är extra betydelsefullt att vinna.
Trumps största chans att bli president är att utnyttja det hat som finns i breda lager i USA mot Hillary Clinton. Vi såg det på konventet i form av talkörerna med budskapet ”Sätt henne i finkan”. En ny lägstanivå på ett konvent.
Trump kommer aldrig att kunna ena det republikanska partiet. Men om han lyckas piska upp tillräckligt med hat mot Clinton har han en chans att nå Vita huset.