Dödsolyckorna på havet avskräcker inte

Kenan Habul

Förra helgen kom nästan 18 000 flyktingar till Grekland – så är deras liv på Samos

Samos. Minst 14 flyktingar drunknade i morse utanför den turkiska norra Egeiska kusten. Sju av dem var barn.

Men dödsolyckorna på havet avskräcker inte.

Förra helgen kom nästan 18 000 flyktingar till Grekland. Varje dag kommer flera hundra människor till ön Samos.

– I Syrien sköt IS och regimen och alla andra på oss, säger Nour Nasr, 39.

Mannen med det långa ärret på sin högerhand sträcker fram sin mobil och visar det som är kvar av hans hem. På bilden syns ett höghus, utan några fönster och med sotiga väggar. I en av lägenheterna bodde han och hans familj när bomberna föll. Ärret på handen fick han den dagen i Aleppo.

Nu är han en av fyra miljoner syriska flyktingar.

Mannen kan knappt göra sig förstådd på engelska och han vill absolut inte ha sitt namn eller bild i tidningen.

Det enda han vill är att så snabbt som möjligt åka från flyktinglägret i hamnen i Vathi på ön Samos och fortsätta vidare mot Nederländerna.

”Fler och fler som kommer”

I lägret står enkla fritidstält uppställda på lastpallar eller direkt på kajen och på gräsplättar runtomkring. Staketen används som torkställ. Det är så skräpigt som det brukar bli när många människor vistas på ett ställe de egentligen inte vill vara på.

Mannen med det långa ärret på sin högerhand viftar med ett papper framför läkaren. Manos Logothetis återvände nyligen till födelseön Samos från fastlandet där han nu jobbar för att hjälpa flyktingarna. Han gör mycket annat än botar förkylningar, diarréer och kräkningar som många lider av.

– Han vill att jag ska hjälpa honom lämna sina fingeravtryck så att de kan åka mot Aten. Han och familjen har bott här i tio dagar, säger Manos Logothetis.

Han jobbar tillsammans med sjuksköterskan Signe Dalsgaard Jakobsen från Köpenhamn. Båda är där frivilligt.

– Det känns som om det bara är fler och fler som kommer, säger hon.

14 döda i morse

De senaste dagarna har dygnstemperaturen legat kring 20 grader och havet är förhållandevis lugnt. På stränder, i vikar och på klippor ligger orange räddningsvästar som flyktingarna kastar av sig när de kliver i land.

Grekiska myndigheter uppskattar att 17 600 människor kom bara under den gångna helgen. Ett dussintal döda kroppar bärgades ur havet under samma tid. Det är oklart när alla dog. På onsdagsmorgonen kommer ett nytt larm, ytterligare 14 döda. Sju var barn.

De som lyckas komma i land måste för det mesta förlita sig på välgörenhet, som de cirka tusen personerna i hamnen.

– De är beroende av hjälporganisationer och Samosbor som kommer med mat och kläder, säger Signe Dalsgaard Jakobsen.

Vill till Norge

Under tiden vi är i lägret kommer en kvinna fram och ber om filtar.

En ung man klagar på att han blivit bestulen på alla sina pengar.

– Är det någonting ni kan göra för att få hit min fru och mina barn?, undrar Nour Nasr.

Frun och de tre barnen, två pojkar och en flicka, finns i turkiska staden Izmir. Där har de bott sedan de flydde från Aleppo för åtta månader sedan. I Turkiet försörjde Nour Nasr familjen genom att laga datorer och telefoner.

– Men det var inget liv, det gick inte att leva på och vi fick ingen hjälp av turkiska staten, berättar han.

Om han hade haft råd skulle han betalat 20 000 kronor för en plats på en yacht och tagit med sig familjen. Men istället åkte han själv i en gummibåt och betalade cirka 7 000 kronor.

Nu bor Nour Nasr i ett litet tvåmannatält tillsammans med en irakier, en jordanier och en landsman.

Han vill till Norge där han tror att han som syrier med rötter i Palestina har lättare att få uppehållstillstånd.

Trötta, slitna, smutsiga

Vi står utanför en av hjälporganisationernas baracker. Ett hundratal människor, de flesta kvinnor, väntar tålmodigt på ett paket med hygienartiklar.

– Titta på dem, säger Nour Nasr.

Den svaga belysningen gör att ansiktena ser ännu tröttare ut, kläderna ter sig än mer slitna och smutsiga i halvmörkret. Några har bara tofflor på sig.

– Det är fattiga, enkla människor. De behöver allting, säger Nour Nasr.

”Klart vi tjänar pengar på dem”

Många Samosbor känner medlidande, berättar en av taxiförarna som vill vara anonym.

– Min farfar fördrevs själv hit från turkiska Izmir 1922. En stadsdel i Vathi kallas ”profsiges” som betyder flykting, säger föraren, som vill vara anonym.

Han har flera dagars skäggstubb och röker en handrullad cigarett i väntan på nästa körning. De flyktingar som har råd åker till huvudorten Vathi för att äta och handla.

– Jag ska svara er ärligt, klart att vi tjänar pengar på dem. Så här års hade vi spelat brädspel och kort om det inte varit för dem, säger taxiföraren.

Det är lättförtjänta pengar, som lämnar bitter eftersmak.

En gång körde han en man utan händer och armar, som hans släktingar bar på sin rygg. Och för bara några dagar sedan skjutsade han en man och en kvinna vars två barn hade drunknat.

– Försök att sova efter det, säger han.

Så kan du stödja Gula båtarna

Swish. Swisha valfritt belopp till nummer 123 114 7313. Mottagare: Gula Båtarna.

SMS. SMS:a BÅT100, BÅT200, BÅT300 eller BÅT500 till nummer 72600 för att skänka 100–500 kronor.

Bankgiro. Sätt in valfritt belopp på bankgiro 5037-0378

Gula båtarna är Sjöräddningssällskapets och medieföretaget Schibsteds projekt för att rädda liv på Medelhavet, med två räddningsbåtar och frivilliga sjöräddare.

Så mycket pengar har samlats in

Här kan du följa Gula båtarna på Facebook.