De döda som ingen saknar
Publicerad 2013-04-14
31 oidentifierade kroppar hittade på 13 år: ’Bättre koll på nötkreatur än människor’
De ligger fastfrusna i isen, flytande i någon sjö eller styckmördade och nedgrävda i marken.
Varje år hittar privatpersoner mystiska lik och kroppsdelar som polisen aldrig lyckas identifiera.
– I dag har vi bättre koll på nötkreatur än på människor, säger kriminologen Leif GW Persson.
En död man hittas fastfrusen i isen i närheten av Blackeberg väster om Stockholm. Några meter bort ligger en död hund, också den ihjälfrusen.
Polisen har sedan ”Ismannen” hittades förra veckan jobbat intensivt med att identifiera kroppen, men arbetet har hittills inte gett något resultat.
– Vi vet inte vem det är. Vi har jobbat med flera tips, som vi senare kunnat avfärda. Vi har också jämfört kroppen med försvunna personer i hans ålder, och den listan har vi också kunnat beta av, säger Kjell Hellström, stationsbefäl på Västerortspolisen.
31 saknar identitet
Mellan 2000 och 2012 hittades 31 döda kroppar och kroppsdelar som ännu är oidentifierade. I 20 av fallen rör det sig om hela kroppar, resten är kvarlevor, några från styckmördade kroppar.
De hittas utomhus, i skogsdungar, i sjöar eller nedgrävda i jorden i plastsäckar.
Rättsmedicinalverket, RMV, får in runt 300 upphittade kroppar varje år som polisen har bett att få identifierade. Med hjälp av bland annat tandanalys och dna-prover kan RMV oftast fastställa den dödes identitet. Men det händer att polisen och RMV inte lyckas.
Blir liggande ett par år
Enligt Irena Dawidson, den enda heltidsanställda rättsodontologen på Rättsmedicinalverket, begravs en till två kroppar årligen utan att identiteten har kunnat fastställas. Lik som har legat i vattnet eller i skogen en längre tid är extra svåra att identifiera.
– Kropparna brukar bli liggande ett par år på rättsmedicinska avdelningar tills polisen ger tillstånd att begrava dem, säger Irena Dawidson.
Det finns också kroppar som polisen lyckas identifiera efter flera års förtvivlat arbete. Ett uppmärksammat fall är den så kallade “Titanmannen”. Hans kropp hittades i Gävleåns utlopp 2006 och mannen fick sitt namn efter att polisen upptäckt en inopererad titanplatta i hans huvud.
Men det var nära att han begravdes oidentifierad. Efter två års polisarbete hörde en kvinna i sista stund av sig till polisen och sa att det kunde vara Gävlebon Leif Johansson, född 1948. Polisen kontrollerade tandstatus och fick ett positivt provsvar.
Kriminologen Leif GW Persson menar att den svenska polisen är duktig på att identifiera döda kroppar, men att arbetet försvårats med åren. Antalet personer som uppehåller sig tillfälligt i landet har ökat, vilket har gjort att Interpol allt oftare kopplas in.
– Det är sällsynt att man skyfflar ner kroppar i jorden utan att man känner till identiteten. Men i dag är läget att vi har bättre koll på nötkreatur än på människor, dem måste man ju märka och registrera, säger Leif GW Persson.
”Avslutar inte ärendet”
En liknande bild ger Christina Ullsten på Rikspolisstyrelsen, nationell samordnare för upphittade och oidentifierade kroppar.
– Problemet med de här fallen är ofta att man kan misstänka att personerna bara är på genomresa eller här tillfälligt, det kan vara att man inte är saknad och inte har ett socialt kontaktnät. Då är det svårt att identifiera, säger hon.
Trots att kropparna begravs efter några år i Rättsmedicinalverkets förvar fortsätter arbetet med att försöka identifiera dem, om än med lägre prioritet.
– Man sparar dna, tandstatus, kläder. Det finns kvar om man senare skulle kunna få fram nya uppgifter. Vi avslutar inte ärendet, säger Christina Ullsten.
Kroppar som inte hittat hem
Januari 2002: Rester av en kvinnokropp hittas i ett skyttevärn i Norrtälje utanför Stockholm. Kvinnan har blivit styckmördad, men polisen vet inte vem det är. Efter ett intensivt polisarbete ger de till slut upp. Fem år senare, 2007, begravs kvinnan i Rådmansö kyrka, utan att hennes identitet kunnat fastställas.
Juni 2003: En kolonilottsägare i Malmö gräver fram en plastsäck med kroppsdelar. De kommer från en man och har troligtvis legat i jorden i flera år. Polisen kan inte identifiera kroppen.
September 2003: En svampplockare hittar en mördad man gömd i en skogsdunge i Ekeby utanför Bjuv, Skåne. Mannen har mördats med knivhugg. Den mördade, troligtvis i 40-årsåldern, bär ett smycke med religiösa motiv. Polisen lyckas inte identifiera honom.
Vår 2007: En död man fiskas upp från havet utanför Öland. Mannen har fiskarkläder och tros komma från ett fartyg från Polen. En efterlysning via Interpol ger inga träffar. Polisen begraver mannen, oidentifierad.
Polisens jakt på en identitet
1. Kroppen skickas till Rättsmedicinalverket där en rättsläkare genomför en obduktion för att fastställa dödsorsaken.
2. För att fastställa den dödes identitet undersöker en rättsodontolog dennes tänder. Genom att jämföra nytagna tandröntgenbilder med tidigare tandvårdsjournaler kan identiteten ofta fastställas direkt.
3. Om rättsodontologen inte får napp, görs ett dna-prov för att försöka identifiera kroppen.
4. Får Rättsmedicinalverket varken träff på tänder eller dna, går polisen ut med en internationell sökning via Interpol.